Att veta vad som är bäst för en men inte kunna bete sig därefter är riktigt stört. Att sitta på svaren på sina problem, se dom tydligt framför sig men ändå inte göra rätt...
Det är inte småsaker. Det handlar om fysiskt och psykiskt välmående som skulle kunna uppnås med ganska små medel.
Det måste vara nått fel på mig. Nån liten del av mej kan inte gilla mej. Vill mej illa. Säger åt mej att göra fel. Och den lilla delen sitter sen och skrattar åt min oduglighet att göra mej själv välmående. Den lilla delen av mej njuter, skuttar och skrattar och lyckas alltid.
Var kommer denna icke möjliga självkontroll ifrån? Jag som för 6-9 år sen hade en sån självdisciplin att jag kunde bestämma mej för vad som helst under en natt och sen köra på det tills jag inte ville mer.
När ska den lilla delen ge upp? När blir den less på denna maschokism? När kommer den tycka det är tråkigt att se mej själv sitta i en soffa ännu en kväll lite illamående av dåliga matvanor, jätte trött men ingen lust att gå och lägga mej och funderandes över saker som egentligen har självklara svar?
Och när ska jag sluta skriva om det istället för att faktiskt göra nått åt det? Nu?
nu
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
hej gumman. hörde ju inget av dig när du var i gbg,=( och förlåt, jag kunde ju också ringt men jag är så dum att jag faktiskt glömde av när festivalen var. kom på det typ när åkte vagnen över bron. puss.
Skicka en kommentar