Rödarummet-slacker

Jag sitter i röda rummet på universitetet och håller på o bli lite knäpp
Det är vid såna här tillfällen som ja e så sjukt nöjd över att ja e humanist o inte doktor eller nått annat skit. Skillnaden på mina böcker o såna människors böcker är enorm! Jag ser runt omkring mej hur folk sitter med lagböcker o skit som man skulle kunna mörda hur många människor som helst med genom att drämma dom i nåns huvud en endaste gång.
Mina böcker tjocklek däremot kanske skulle kunna slå ihjäl en sjukt störig mygga, möjligtvis även en medelstor skalbagge.

Jag måste även erkänna att fastän man inte får ta med kopparna från kafét här ovanför biblioteket så har jag gjort det. Trots bilden på ledsna koppar och texten "Ta inte kopparna härifrån, de stackarna" eller vad det nu står för töntigt.
Jag känner inte att min kopp har så mycket liv faktiskt, så den ledsna bilden rör mej inte i ryggen det minsta. Min kropp har inte heller så mycket liv, men den får ja ta med vart jag vill, det är skönt.