Mannen

En människa som träffar en när man dansat i timmar, svetten drippdroppar och håret smetas runt skalpen. En människa som då ändå börjar prata med en, fastän man säger inget vettigt och bara är blondindum. En människa som ber en ställe den första frågan man kommer på, och den första man kommer på eftersom den är viktigast är "vilken musik lyssnar du på" fastän nitskärpet skvallrar om ungefär samma som den frågandes. En människa som då ler och säger "ska du inte fråga om mitt namn först?" och tycker man är charmig när man menar att det inte är en relevant fråga. En människa som sedan minns att man ska spela på lördag, letar upp en på nätet och mailar, trots att man varit en kackelhöna, blåst och alldeles för impulsiv för ett gott första intryck. Det är en människa som Linnan uttryckte det "it´s a keeper".
Vi har träffats en gång.
Och jag har redan provat om mitt efternamn passar med hans förnamn (jag vägrar byta efternamn!)
Varför vara realist. Så sjukt tråkigt