Vem fan bryr sig, egentligen

du kan inte säga åt mej vad jag ska lyssna och gilla för sorts musik! Ni kan inte bestämma vad jag ska göra med mitt liv! Ingen kan längre berätta för mej vad jag ska göra, vad jag får säga, vad jag bör tycka!
Jag är less på att röra mej i mönster, oavsett om de är skapade av mej själv eller andra. Jag är trött på att mina rörelser och mina väggar är skapade och byggda av människor som har satt sig ivägen för mej på en piedestal, som inte känner mej eller som tror att de gör det.
Jag är så oerhört trött på när folk berättar för mej hur jag tänker. När de har gjort en analys av mej som de gärna berättar både för mej och andra, och som de andra sedan tror på, behandlar mej efter och gör att jag till slut med tror på.
Jag har börjat inse på allvar och inte bara i den dagliga dialogen, att jag är en bitter argbigga som pratar mycket om ibland ointressanta saker och ibland jävligt viktiga saker, enligt mej själv och ingen annan. Jag kan vara en rolig skit som är för elak med jämna mellanrum och har svårt för att känna av folk när gränsen är nådd.
Sen om andra har en analys av mej som en jävligt social människa, de har fel. Den som säger att folk bör passa sig för mej om de har en intim relation med mej, och att de bör vara beredda på att jag kanske kommer vara elak och avståndstagande, de har fel. Är jag elak och jävlig så kan den personen förmodligen inte ge mej det ja behöver. Säger någon att jag är lätt att handskas med så länge man håller sig på min premisser så ljuger de eller så känner de mej inte. Jag är ett fett jävla stort ego, det hymlar jag inte med, men jag bryr mej om de som betyder nått för mej. Alla andra får tid om jag har tid.
Folk kanske inte har sett mej som en snäll person, någon som följer med lite så där i följeströmmen och försöker vara till lags. Men det är precis vad jag har varit. Det är dags att försöka bryta det. Dags att försöka ta reda på vad JAG vill för att jag vill det, och inte för att jag har de förväntningarna på mej, nån har lärt mej att det ska jag vilja ha och för att så lyckas man. Jag hoppas verkligen det kan vara slut på allt sånt jävla skit. Jag har hoppats det förut, men nu krävs det ett nytt uppsving.
Jag kanske med vill dansa till R´nB über sexigt en hel kväll utan att skämmas. Jag kanske med vill dricka tequila tills jag kräks på vägen hem i en främmande karls knä. Jag kanske med vill gå i stövlar o kortkort trots minus 9 grader utan att visa att man fryser det minsta. Kanske vill även jag erbjuda taxichauffören sexuella tjänster så jag kommer hem utan att tycka det är fel. Få äta bara grönsaker i 4 veckor och inte kröka utan att vännerna skulle be en o sluta tönta mej eftersom de skulle förstå och hålla på me samma diet. Kanske skulle jag me vilja sjunga as högt karaoke till Per Gessle och inte alls tycka det var pinsamt.
Ja, nu vill jag inte det, men kanske skulle jag vilja! Inte fan skulle jag kunna göra det ändå i så fall. Eller skulle jag det?
Äh, jag är redan less på mina egna ord.