Snörvel

Jaha, o så kom den då. Förkylningen som funnits lite halvvilande i kroppen ett tag nu. Man är väl aldrig så äcklig som man är när förkylning eller sjukis finns i kroppen.
Snor o oidentifierbara objekt kommer ut i ansiktet på en, man nyser så det stänker, kan harkla upp saker man aldrig vill se mer i hela sitt liv och luktar halvsuspekt från alla de saker som kroppen producerar och sen trycker ut via huden. Dessutom andas man högt, låter ständigt och kan inte riktigt tänka varav man fäller tröga kommentarer eller insikter, och utan nässpray vaknar man mitt i natten med en föredetta tunga som numera är ett läderband.
Ja visst är det väl härligt. Speciellt när man har en massa saker man bör göra, måste göra.
Jamensåatteh, livet e underbart. Verkligen