Det verkar bli fler kubikmeter jävla skit packning än vad både jag och flyttfirman trodde. Skit skit skit jävla skit. Dyrt blir det också, men what the fuck jag är ju gjord av pengar (inte efter 2 veckor av "äh men ja bjuuuuder" helvete emma att du verkligen aldrig lär dej! Men fan d e ju kul att bjuda!).
Och hur i hela skogen packar man hyllor och sånt som inte får plats i lådor?! De tar ju asmycke plats lösa liksom.. Får la bli 20 kilo tejp runt dom och tummarna hållna för att flyttgubbarna kommer vara riktigt jäkla askalas trevliga och få ihop mina grejer, pressa som fan men ändå inte ta sönder nått.
Jag tror jag är världens sämsta packare. Och jag hatar sannerligen emma-som-flyttade-från-ålidhem-utan-att-göra-det-ordentligt. Jag hittar alltså plastbackar utan lock där det ligger nån gardin, en nersmulad resväska och nått armstöd till skrivbordsstolen. And that is that! Och vi snackar inte EN sån låda, näj näj näj, vi snackar plastsäckar fulla me skit, resväskor med saker som bör slängas blandat med papper blandat med favorittröjan. Så nä, Emma som flyttade från Ålidhem och hit en gång för lite mer än ett år sen står fan inte högt i kurs.
Skönt btw att min snabbträff hos malen igår och överföring av bilder från helgen gjorde att jag plötsligt förstod varför mina ben och armar är blåprickiga av blåmärken. Malen fick mej nämligen att minnas genom den här bilden
En viss brottning på dansgolvet mellan mej o malen utbröt nämligen väldigt passande i lördags.
Det har på riktigt varit världens bästa helg nånsin... Många fantastiska bilder, många som absolut inte passar sig på internet och många som kommer göra att jag i K-town i nästa vecka kommer kunna redan då minnas tillbaka på de 3½ år som betytt att jag åter igen kan lita på folk.. Fan va min Ume-familj har betytt allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar