Och jag har fortfarande inte gråtit en enda tår sen ja satte mej på bussen igår.
Dock Everlong med Foo Fighters från Skin and Bones skivan gjorde att det var riiiiiktigt nära... så ja satte den på repeat nu... Nu ska här fan framkallas lite jävla gråt. Så här kan vi inte ha det. Och det är just den människan med Breath out so I can breath you in som gör att det kan bli möjligt. Hela den situationen suger ju nå så djävulskt att man inte ens kan tänka på det.
En smekning på kinden med en vanteklädd-tumme med repliken "det var fint att lära känna dig" som hejdå kan ju inte annat än göra lite ont.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar