Att kanske vara lite för privat men ändå känna ett "äh"

Mina kinder och läppar vittnar om en annan människas närhet i mitt liv. En som med sina inte kan hjälpa att vara lite vass och smårivas.
Även mitt leende, mina trötta men glada ögon och mitt strålande humör avslöjar att nått mer än det vanliga finns just nu i tillvaron.
Trots lånad 160 säng, trots att 50% av den 100%iga tvåsamheten har skoldag och måste få sina timmars sömn, trots att man egentligen är mer än trött så sover vi knappt. Det finns inte tid för det. Sova får jag göra sen när jag befinner mig i K-town. Just nu måste var och varannan stund som går att tas till vara på tas till vara. Detta görs genom att till hälften sova, till hälften ständigt sträcka sig efter den andra och försöka registrera hur varenda liten del känns.
Jag tror detta gör saken värre, men det finns inga andra sätt. Det var längesen jag var så trött. Det var längesen jag var så hel. Med risk att skrämmas.