Pinsam

Det är dags för mej att sluta tävla med folk som inte ens vet om att vi tävlar. Jag är den där jobbiga personen som börjar gå snabbare när någon annan försöker gå om. Som kan få för mej att jag ska hinna dricka upp min kopp te innan sällskapet gör det, trots att jag bränner mej. Läsa fler sidor o snabbare än mina grannar på biblioteket vilket gör att jag inte hinner förstå vad jag läser.

Dessutom måste jag sluta med att känna mej personligt förolämpad när någon vän säger att en kändis är snygg. För ett tag sen sa en vän att De Maggio, or what´s her face stavar sitt namn, var så där riktigt söt och charmig. Idag såg jag ett program där hon medverkade, och jag var galet avis på henne och tyckte inte ALLS det att hon var nått speciellt... Vilket hon självklart är. Hon fnittrade fint, var bedårande och rolig! Den jäveln.

Nu har jag tänkt försöka sluta drömma om att en halvkändis kommer bli tillsammans med mej, inse hur fantastiskt jävla rolig jag är eller hur grym jag är på scen, använda sin halvkändishet till att få ut mej på scen, och sen kan ja dumpa denna B-kändis när jag har tagit mej upp. Inte så att jag vill vara kändis! Bara det att jag vill få folk att förstå vilken fantastisk personlighet jag har.. Och det gör man ju så klart bäst i media genom att bli intervjuad i Vecko Revyn, få delta i Bingo Lotto med Lotta och sitta i publiken på alla jävla galor och bli förnedrad.

Ja, det är skönt att komma ut lite så där pö om pö och då och då o hitan o ditan o hej och hå. O inte alls ångestladdat sen ett litet tag när jag trycker på "Publicera inlägg" och inser att jag bara målar på en tragisk bild över mej själv. Men va fan. Och hur i helvete kommer det sig att en dansk får en Guldbagge precis i detta ögonblick på tv!!!?? Det är för i helskotta en svensk gala.. i ofs svensk film, men wtf.