lördag 23 februari 2008

Lyckligt-nere

Nu for syster.
Efter 3 dygns hängande, sovande, ätande, mysande, pratande, diskuterande.. Ja, allt det där man gör med en syster. Det är konstigt hur snabbt man vänjer sig vid att ha henne vid ens sida jämt jämt jämt. Och som Linnan skrev: och det är galet hur snabbt man lär sig att inte ha någon vid sin sida också....

Sanningen har kommit till mej. Jag vill inte ha någon som tar min energi, någon som är viktigare än mina vänner, någon som vill vara där jag är jämt, någon jag väntar på ska höra av sig, skicka ett mess, ringa. Någon som gör att jag inte vet vart jag börjar och han slutar. Någon som fortfarande ligger kvar i min säng när jag kommer ut från duschen.
nej
Jag vill vara så ensam som jag är nu, vilket är vald ensamhet. Jag kan lägga mina använda trosor mitt på golvet om jag vill. Jag kan lyssna på vilken musik som helst utan att behöva imponera. Jag kan stänga av telefonen och datorn, låsa dörren och vara själv utan att någon blir sårad och så där jobbigt orolig över att jag inte tycker om den längre.
Ja, det är min sanning. Just nu. Och det känns skönt att veta varför jag inte vill höra av de män som hör av sig. Inte just nu. Kanske aldrig.
"Jag glömde vem jag var. Snälla sluta lysssa glöm allt ja sa, jag mår bra, du måste lämna mej ifred. Jag behöver ingen hjälp, vill du hjälpa, hjälp dej själv, jag behöver ingen hjälp, så lämna mej ifred." Kent - Stoppa mig juni (lilla ego)

Inga kommentarer: