Saknar..

.. mina EMO influenser. Jag känner det idag.
Förut, för 2-3 år sen kunde jag vara sådär ledsen, nu är jag istället lässän, vilket känns mer komiskt.
Nä, på riktigt, jag saknar att känna mej lite svart o svår, då man fick gå runt o se sur o ledsen ut och lyssna på svår musik och verkligen känna starkt över saker och ting. Jag kunde tappa andan av en vacker människa, börja gråta över en fantastisk låt och älska när det gjorde lite ont av mina för små converse.
Nu kommer dom känslorna sällan och sporadiskt. Fick en flashback när jag nu ikväll såg en video med en av världens vackraste människor och han sjunger med sin smärta en sån vacker text att det gör lite ont, så där som det gjorde av skorna.
Jag saknar mitt svarta hår.
har sagt det ett par gånger till fina vänner, och de säger (självklart) att det är fint som jag har det nu. Men det handlar inte om det. Det handlar om att jag saknar det svarta.
Elof sa att det är bara att färga tillbaka.
Men det är ju inte det.
Och sen tror jag inte att det egentligen handlar om det svarta håret. Jag tror detta är ännu ett led i min mindre identitetskris som jag går igenom. Som vanligt varje halvår ungefär.
KA? Svart hår? Umeå? Vart annars? Vad tror jag att jag ska hitta någon annanstans? Raka av håret? Vilka kläder? Hur gå ner i vikt? Träna? Palla?!

Ja, det känns ju skönt att skickas tillbaka i min personliga utveckling ett par år av min hjärna och kanske lite hormoner. Verkligen.
Jag vill skylla mina problem på ett samhälle som säger: klä dej rätt, men inte för tråkigt normalt. va smal men banta inte och ansträng dej inte. Blonds have more fun, men dom är tröga som en ladugårds dörr (eller hur man än säger) och alla vill ju ha lite personlighet. förverkliga dig själv när du är ung, men gör inte det alla andra gör. Hitta den rätte och skaffa familj, men bind dej inte vid andra. stå på dej, va hård och håll på dig, men var ödmjuk och lätt flirtad. Framhäv det du har, skämms inte över din kropp, du är alltid vacker, men för fan skyl dig och akta så inte magen syns!

Man kan inte skylla på samhället. Det handlar om att välja. Att bry sig eller inte. Jag säger alltid att jag absolut inte bryr mej.
Om det ändå var sant.