onsdag 9 januari 2008

22år och nytt år


Jaha, så var det dags igen. Oberoende vems blogg man tjuvläser står det om det år som varit och/eller det år som kommer. Så trist, men lite läskigt och fascinerande också på nått sätt..
Jag vet faktiskt för tillfället inte alls vad jag håller på med. Jag vacklar. Men tror det är bra. Jag måste välja mitt liv varje halvår. Alltså, inte om det ska levas eller inte! nej nej nej, så dramatisk och feg är jag inte, nej nej nej. Men vad jag ska göra, hur jag ska vara, vad jag ska tycka och vem jag ska gilla liksom. Allt sånt där man inte kan råda över men ändå så förskräckligt mycket försöker göra iaf. Himla dumt.

Det är lite konstigt att vara här. Det blir så när man varit med en massa underbara människor, fått det bästa av det bästa och allt det där, och sen är man plötsligt tillbaka i grå (vit, det snöar konstant här uppe) vardag igen med dåliga föreläsningar, studie-ångest, tjaffs o trams, ensamhet och därmed tankar och ett jävla gående överallt.

Samtidigt ser jag fram emot att lära mej saker, tänka viktiga saker, träffa bra människor, skriva dumma och kloka saker i bloggen, sakna fina människor, bygga en snögubbe, försöka börja träna och äta rätt, äta en jäkla massa bakfylle-falafel-kebab-hamburgare, dricka öl och vara sådär student-dålig med mina vänner och vem vet, kanske T kommer upp och delar en pizza eller två. Jag ser fram emot att hitta nya band och glömma gamla, klippa mej, ångra mej och lipa över det, fota en massa fint och värdelöst, dricka rödvin och känna mej kulturell och ibland låta mej vara så där riktigt ensam o lite ledsen så man sen blir riktigt riktigt glad över att träffa systeryster o bara rå-mysa me henne framför en pretto-film.

Och allt detta är bara det närmsta halvåret!!

Ja, hur det blir är det ingen, ingen alls som vet. Jag är 22 år, singel, student och livet kan lika gärna rocka de närmsta 6 månaderna. Mathilda sa att enligt vårt horoskop ska detta blir det bästa året i våra liv (vi fyller år nära varandra). Då måste det banne mej bli bra, annars vet man ju vad som väntar resten av det liv jag kommer leva.. För livet, det kommer jag leva, så bra jag bara kan, så bitter, arg, sur och förbannad jag kan vara på viktiga saker, och så glad, lycklig, överraskad och positiv över rätt saker jag bara kan vara!

Jag lovar, jag ska verkligen göra mitt bästa.
(håller bara två fingrar korsade lite grann bakom ryggen, just in case)

2 kommentarer:

Jenny sa...

Ja, nytt år. Kan bli spännande. Vi borde ses snart, och dricka vin och skvallra, och peppa varandra med skolan. Jag saknar dig, gumman!

*Emma* sa...

Ja! Låt oss!