Att andas väldigt ytligt men långsamt så man får lite svindel

Efter första dagen på nya jobbet och 8 timmars lek på kontor och installation och ny mobiltelefon och ny dator och världens skönaste kontorsstol och världens snyggaste extraskärm t datorn och värsta hightec grejerna och sånt är jag helt jävla slutkörd.

När jag kom hem från jobbet tog jag direkt på mej ett par skönare skor och gick på en promenad i iaf 35 min. Det behövdes efter att ha suttit utan fönster så länge...

Nu är jag så där trött och mör att jag liksom känner mej lite kär... Kan inte förklara det riktigt, men antar att när jag är med någon jag tycker riktigt riktigt mycket om så är man ofta lite trött liksom eftersom man iaf i början mer eller mindre ständigt umgås, hänger i soffor eller sängar och kroppen är så där helspänn och alla intryck är så starka och hjärnan är hyper av alla nya saker och man analyserar och lär sig nytt och vill ha mer mer meeeer och man kan tänka sig att faktiskt ha det så här ett tag framöver.
Så jag antar att det är därför jag har samma känsla nu. Trött, glad, en fin låt och jag bölar...typ
Spårlöst på tv4 ikväll. Det kan ju fan inte misslyckas i gråtväg iaf! Inte med det här humöret.

Nu ska jag bädda ner mej i min soffa, tända ljus och göra mej en kopp te. Med gott jävla samvete dessutom.