I 4 månader gillar jag knappt Nåland alls. Det är bara mörkt, blir kallare och kallare, man isoleras och depression är ett faktum.
Så, plötsligt kommer en sån här dag.
En dag med klarblå himmel, en värmande sol och 2½ timmars solande på balkongen medan man läser så man är duktig samtidigt. Utan mössa, utan vantar, utan halsduk och bara schjal & jacka, värmande stövlar på fötterna.
Direkt förlåter jag allt djävulskap. Direkt kan jag se mej bo här minst ett år till. Direkt älskar jag Umeå så oerhört mycket. Snön smälter, folk är ute och går o cyklar, en promenad i allt dripp droppande känns bara som en härlig sysselsättning och glädjen spirar åter igen i kroppen.
Kärleken kan nu återvända till mina förkalkade vener som sakta löses upp.
Och även om det kanske snöar imorgon, även om det är minusgrader på nätterna, även om jag fortfarande behöver vinterkläder när jag går ut så har jag bestämt mej:
Våren har kommit nu!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det du skriver är ju som poesi min lilla duva, det blir ju vår ända in i mitt innersta. Det är inte konstigt att jag ällllskar dig jättemycket.
Puss
Pa
Skicka en kommentar