Livet genom ett nålsöga, genom min ironi, genom ett behov av att få vara bitter
måndag 17 maj 2010
Alltså, jag börjar nästan att gråta
Först smålog jag, sen desto mer jag tänkte på det (och kanske med lite på grund av att jag e halvsjuk, supertrött och har känslorna liksom utanpå huden) började jag nästan att gråta... Läs varför här [artikel]
Jag är ett lakritsmonster som inte tycker om lakrits. Jag älskar svart men är rädd för mörkret. I min värld får man vara elak så länge man inte menar vad man säger, eller står för det man säger. Bitterhet är ingen last för mej, det är en överlevnadsstrategi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar