Svårt, lätt & lagom.

Lång jävla behövlig paus

2011-10-04T15:21:00.002+02:00

Har inte bloggat på över ett år. Har verkligen inte haft lust.
Vet fan inte om jag har lust nu heller om jag ska vara ärlig. Det är därför jag ska mini-skriva här när/om lusten faller på, ge det en chans och inte vara särskilt offentlig med det. De som kanske hittar hit, hittar hit. That´s it. Mitt dagliga behov av socialamedier-bekräftelse får jag via twitterkontot, så bloggen behöver inte ha det syftet längre.

För ja, är det något jag förstått sen jag bloggade sist så är det att jag verkligen har ett "internet-bekräftelsebehov" utan dess like. Ganska tragiskt då den bekräftelsen ofta kommer från folk jag varken känner eller ens träffat. Men låt vara, det ger mig ju nånting positivt och jag blir glad när någon kommenterar min 140-tecken långa lilla meningslösa text om mitt spännande liv. Så då äre bara att släppa skammen, sargen och komma in i matchen.

Lustigt det här egentligen. Var nyss på dass, tänkte på nått speciellt och tänkte "fan, det är ju ganska kul, borde man blogga om, synd jag inte gör det längre" och kom på att det kan jag ju visst det göra. Synd bara att jag inte längre minns vad det var som va så förbannat roligt. Kommer väl tillbaka en annan gång.

Annars, vad jag gör annars förutom funderar på dass, just nu är inget men allt på nå sätt. Hänger i Kiruna, knåpar projekt, söker finansiärer, skapar mitt egna jobb och framtid.
Eller, ja, det är vad jag så att säga "gör". Idag har jag druckit kaffe, knåpat liiite projekt, druckit mer kaffe, diskat, hängt jävla massa på facebook, twitter och uppdaterat min mail typ 9 gånger (har fått 1 mail på hela dan, ett massutskick från kurser.nu)..
Men jag vet ju hur jag funkar, trots att det är sjukt destruktivt. Samma sak när jag skriver uppsats nämligen.. jag gör inget, jag gör inget, jag gör lite, jag gör inget, jag gör inget, jag gör aaaaaallt på ingen tid. Måste försöka lära mig att istället göra lite hela tiden. Men det är svårt.

Nä väl, vi ser ju vars detta hamnar och slutar. Kanske dröjer det ytterligare ett år till nästa gång jag skriver. Vi ser ju.

Att döma andra

2010-08-26T22:19:00.003+02:00

Sitter på en restaurang i Gbg. Klockan är över tio på kvällen och jag och min kollega har precis kommit med tåget. Vi har slunkit in på ett ställe för att få i oss lite käk innan läggdags.
Då kommer han in, Den Ensamma Mannen.
DEM beställer en kopp kaffe, ett glas vin och en bit morotskaka. Bruden som jobbar låter så där äckligt jävla astrevlig på rösten men ler inte, varken med munnen o framför allt inte med ögonen. Klockan är efter tio en torsdagkväll och jag kan förstå henne, men ändå tänker jag "Var iaf trevlig mot DEM, ser du inte hur ensam han är ändå utan ditt bidrag till avsky och utanförskap"
ja det är så jävla äckligt. För när jag ser den här mannen stå vid en disk, lite vilsen och förvirrad och väntar på sin morotskaka och vin, då har jag redan målat upp hans livssituation och jag har redan "förstått" att det är synd om han.
Vidriga Emma Bergman har kommit fram till att hon kan "tycka synd om någon" bara baserat på att ha iakttagit i 2 minuter vid en helt vanlig situation en torsdagskväll då en man, kanske på väg hem från jobbet, bestämde sig att unna sig lite gott, lugnt och skönt alldeles själv. Jag vet inte ett skit om DEM.

Att "tycka synd om" måste vara bland det mest stigmatiserande som finns. Skämmes!

Tänkvärt

2010-08-24T15:15:00.001+02:00

"Människan har inte rötter. Hon har fötter. Så sluta fråga mig varifrån jag kommer. Fråga mig vart jag är på väg."
Edna Eriksson

Åh Herre jävvlar - Om Monarkin, bröllopet och Emma

2010-06-23T18:16:00.002+02:00

Ja........ jag erkänner....... Jag gillar Daniel...... Och jag såg på bröllopet på tv med mamma...... Och jag grät en tår när de sa "Jag NN lovar dig..."......... Och jag grät ännu mer när Daniel höll sitt tal under middagen........ Och jag har kollat på det igen på youtube........ och jag fick en klump i halsen..igen.........och jag skäms..........

Inget skämt

2010-06-13T19:36:00.002+02:00

Nu äre slut på slaffs-livet.

*ett inandnings ja* Nu jävlar, rent ut sagt.
Imon bitti börjar morgonpromenerandet, inget mer bröd i onödan utan endast i nödsituationer, träningsskorna följer med ut i landet i jobbet och inga fler jävla ursäkter för att dricka öl, sitta still, äta sjuka mängder av t ex kex m. go-ost osv.

Nu.fucking.jävlar.ska.jag.göra.det.jag.länge.har.önskat.
Dags att må bra på riktigt och inte bara korta stunder.

over and out, see you on the other side! no more magkagge! WOP WOP

And it breaks my heart

2010-06-02T22:26:00.002+02:00

Varför släppa saker när man kan låta dem pågå och sakta men säkert göra en så där riktigt knäpp som jag verkar ha som tradition att göra vart 5 år ungefär. Funny

Men varför försöka säga det själv när någon annan redan har sagt det så där fantastiskt vackert och riktigt och sant
Dessutom gillar jag 80-tals färgerna och 90-tals skriveriet i videon...

Today is a good day!

2010-05-20T11:13:00.002+02:00

Idag har Arne fått årets första nya fräscha batterier. Han står nu på min soffa och spelar för glatta livet!!
Det faktum att jag far till Umeå på tisdag och att jag om en vecka idag kommer sitta på ängarna med familjen i ume, lyssna på Arne, dricka mängder med öl och bara ha det så där oförskämt jävla bra gör att det bara spritter i kroppen på mig och jag får t o m handsvett. Lyckan är fan i mej helt jävla enorm!!!!!!!

Dessutom idag är det nästan 20 grader varmt och solen lyser i Ktown, och jag slipper sitta på kontoret och sitter istället i mitt vardagsrum med fönstret på vid gavel.

Life is good shit idag! Och om ett par timmar kommer pappa och hämtar mej för att sen fara till Halmstad över helgen. Härligt.

Japp, idag ler livet

Lite kul läsning för anti- och rasister.

2010-05-17T14:47:00.001+02:00

Varför rasism är dåligt för...

Alltså, jag börjar nästan att gråta

2010-05-17T10:34:00.002+02:00

Först smålog jag, sen desto mer jag tänkte på det (och kanske med lite på grund av att jag e halvsjuk, supertrött och har känslorna liksom utanpå huden) började jag nästan att gråta... Läs varför här [artikel]

Usch och tvi

2010-05-10T18:25:00.003+02:00

Det är så jäkla patetiskt att stå framför spegeln på morgonen och känna sig så där arg, trots att man inte riktigt får.
När man har fått ett jobb man tycker är kul och som man brinner för och man dessutom får i sitt CV att man jobbat som projektledare, då får man inte vara avundsjuk på de som fortfarande pluggar. Nä, det är inte helt okej eftersom de pluggar för att få en sån tjänst man själv har...
Det är mycket grejer jag just nu är lite arg på i min livssituation som jag egentligen inte borde vara arg för.
Jag är det ändå
Som ett litet barn stod jag imorse och skämdes framför spegeln eftersom jag var arg på den jag tittade på.
Jag är arg på att jag är i den situationen som jag är, och jag är arg på mej själv för att jag är arg på mej själv.
Samtidigt vill jag inget annat än att ha det så som jag har det, vilket gör det hela än mer förvirrande.
Jag antar att det är själva skammen (som vanligt) som gör att ilskan får ligga kvar där den är. Hade jag känt att jag hade fått svära över min situation då hade jag nog med kunnat släppa det lite snabbare.
Dum-skam
Dum-ilska
Dum-Emma
Men nu är det som det är. Det där året 2010 som jag tänkte i januari skulle bli ett kick-fucking-ass-år blev inte så jävla fantastiskt trots allt. Eller, det är väl lite tidigt med en utvärdering kanske, men början var ju så sjukt jävla bra... Luris
Mycket blev inte som jag tänkt. Mycket kan jag än inte uttala mej om. Livet är alltid oförutsägbart och nästa gång jag tänker "haHAAA! Nu har jag det fan under kontroll" så ska jag slå mej på fingrarna och inse att så inte är fallet.. Det är bara in illusion livet tar till ibland för att sen kunna göra en sån där dal så att man krossas lite extra.
jäjä. Fan, tänk på barnen i Afrika och sluta va så jäkla arg. Ingen blir lyckligare av det.
Alltid denna härliga slutkläm på mina blogginlägg, ja jävlar

Man vet att man är trött när...

2010-05-07T18:04:00.000+02:00

...man märker att man fnittrar åt sina egna tråkiga skämt man lägger av i huvudet

...man står på t-centralen och håller på att börja gråta för att ens avgång inte än visas på avgångstavlan

...man håller i tågbiljetten ena stunden för att i andra inte göra det och inte fattar vars den tagit vägen eftersom handen i brist på energi bara släppt den självmant

...man på riktigt faktiskt inte orkar bry sig att hjälpa folk runt omkring sig som man inte känner

...går och köper vatten på tåget och sen blir osäker på om man gått åt rätt håll tillbaka till ens plats och andas ut av lättnad när man ser sina saker en bit bort

...tänker på ens säng och (på allvar) får gåshud av bara tanken på kuddens mjukhet, de nytvättade lakanens doft och täckets skydd mot verkligheten utanför

Om ca 4 timmar är jag hemma hemma... Det kommer att bli vackert

breathe on sister, and testify

2010-04-27T16:08:00.002+02:00

Fan
Jag trodde det var över
Men en dröm avslöjade mig för mig själv
Och drömmen har suttit kvar i magen sen dess
"Haha" skrattade det undermedvetna
Och höjde handen med ett ensamt långfinger utsträckt
Dessutom inbäddad i det totala sveket
Från en av de viktigaste
Tur verkligheten är en annan
Arbetsmyror funderar icke
Check!

åååååå åka (pendel)tåååg

2010-04-06T07:45:00.002+02:00

Japp, då var man igång igen efter påsk, ume o sånt.
Tågresor har blivit mitt nya liv och jag klagar faktiskt inte. Det är helt okej.

Idag kommer jag hamna i Oskarshamn, imorgon åker vi vidare till Västervik och på torsdag är anhalten Halmstad. Men jag känner i kroppen att det är lite för tungt att vara iväg i 2 veckor hemifrån. Nomadlivet i all ära, men att leva i en kappsäck är påfrestande.

Vistelsen i ume vart inte riktigt som jag hade tänkt mej. Inte alls faktiskt. Men det är sånt som händer och jag har verkligen fått vila upp ordentligt. Så ordentligt att lördagsnatten vart riktigt jävla kaos. Och jag förstår inte varför rullning och kullerbyttor har blivit mitt nya fest-signum..?

Jäjä, påsken är över, lite annat är med över och livet går vidare. Jobb väntar och ett liv fullt med nya braiga rutiner har jag tänkt. Nu jäklar.

Ume, vi ses igen vid Yran!!!

24 mars

2010-03-24T22:51:00.002+01:00

Idag släppte min vän Christoffer Carlsson, även känd som Toff i mina kvarter, sin första roman, Fallet Vincent Franke.
Stoltheten är stor. En gammal tonårsförälskelse (ja, så var det ju... Kent med låten Kräm och allt det där) och nu fin vän. Vem skulle inte va stolt liksom? Jag rekommenderar starkt att köpa och läsa den. Finns i en bokaffär nära dig.

Idag, den 24 mars, är även dagen då jag varit rök- och snusfri i ett halvår. Förbannat jäkla nöjd över detta faktum.

Nu är det 1 timme och 5 minuter kvar till min första lön. Det ska bli fint som... snus?

Här är btw boktrailern till Toff´s bok. Jag vet inte om den säljer boken eller inte, så för er som blir skeptiska så får ni helt enkelt lita på mitt ord :) Den har, om man inte litar på mitt ord, fått sjukt fina recensioner.

Vår och sånt

2010-03-22T17:37:00.003+01:00

Jag har en koltrast som sjunger utanför mitt fönster.
I rabatterna blommar krokusar, och påskliljorna knoppar vilken dag som helst.
De sopar bort gruset från trottoarer och gator så fossingen jublar av ren asfalt genom skosulan och inte längre nått knöggel när man går.
De första små små fräknarna har ploppat fram.
Blomsterbutikerna har ställt ut växter utanför butiken.
Mössan är uppslängd på hatthyllan och behöver ej tagas ner.
Jag var sugen på en mjukglass häromdan.

In Skåne that is
Vissa saker är riktigt bra här nere

Sjukt passande

2010-03-20T18:07:00.002+01:00

Sitter på tåg och kollar på På spåret...

Små vardagliga nöjen

2010-03-16T22:55:00.002+01:00

All eftersänd post och kuvert skickade av en kommun är såna där magiska kuvert vars lim lyser blått när man drar i den igenklistrade fliken.

Därför öppnas numera all min post i halvmörker

Dagens klassiker som gör en lite lycklig

2010-03-16T10:59:00.002+01:00

Ikväll

2010-03-15T23:42:00.002+01:00

Är saknaden stor.
Väldigt stor.

12 dar kvar, sen anländer jag till den norra staden som jag så länge viljat flytta ifrån men som nu, och jag citerar en nyfunnen vän, får mej "att verkligen lysa upp" när jag pratar om den.

Det har ju inte så mycket med själva staden att göra
Det har endast med folket i den att göra

Usch, denna saknad. Som jag är ensam i.
Saknaden som jag fyller med arbete, trötthet, promenader och hög musik i öronen för att den inte ska kunna ta över.

Det kommer att bli bra. Det kommer att lösa sig.
Syster säger ödet, jag säger slumpen, vissa hånler och säger skyll dig själv, medan andra kallar det gud eller vad som helst.

Äh, vad det än är hoppas jag att summan blir bra. Blir rätt. Så som jag vill.
Tills dess är det bara att fortsätta i samma veva. Jobba, trötthet, musik och ständigt stimulerad på nått sätt.

Jag klarar mig. Allt är bra.

12 dar

Kongress

2010-03-12T09:25:00.002+01:00

Idag vid 11 far ja norrut till Nyköping för att hänga på UMR´s kongress hela helgen.

För min del betyder det att jag kommer få betalt för att hänga me kids. Typ så. Informera lite om projektet MAKT. Sitta i möten. Kolla på melodifestivalen (burr) och snacka skit till sent på nätterna och sen gå upp tidigt på morronen för årsmöte-saker.

Men det är allt. Detta är en del av mitt jobb. Insane

Nu är det också bestämt att jag far till Ume 27:de mars. Och det kommer bli fint som snus! Får se om jag lyckas hålla mej ifrån att jobba nått under mina lediga dagar.
Häromdan när ja for till sthlm i jobbet träffade jag en fruktansvärt trevlig kvinna på tåget. Vi satt o snacka de 4 timmar vi reste tillsammans. Hon sa att:
"ingen kommer att tacka dig om du jobbar när du är ledig, och det kommer bara betyda att du kommer bränna ut dig. Bra med kul jobb men passa dig".
Jag ska följa hennes råd.

Hon var även positiv inför min framtid sa hon :) Jag är positiv inför hennes. Det var 4 fina timmar i mitt liv.

Nu frukost, packa resväska och sen fara. Bra skit

Att vara trött o uttråkad på tåg o tycka nått lite kul e jävligt kul så man skrattar högt så folk sneglar på en, men att man inte bryr sig... liksom

2010-03-09T19:51:00.003+01:00

Kolla på klippet nedan, men gå sedan in på den här adressen och lyssna på detta Pippirull-klippet. Skrattade precis så ja grät lite på tåget :)

äh

2010-03-03T22:18:00.002+01:00

äh åt nått jag inte vill säga äh åt.
Äh åt nått som gör att all min tid blir värre.
Äh åt nått jag önskar vore ah men där jag är som jag är.
Fan, jag är inte gjord för det här. Jag har inte det som krävs.
Det jag har nu är 3 glas vin innanför västen och allt vad det innebär. Inte tillräckligt men enough. Liksom
Halv 10 och Emma går hem från krogen efter ett par glas, när de andra stannar. Stolt som den mest rakryggade tuppen som världen skådat.

ja va så jäääävla trött o va redan vid 19 så ja visste fan inte vart ja skulle ta vägen... men d e då det skramlar i väskan o ja finner mina koffeintabletter, gud välsigne. Men klarade mej utan ikväll. Så det enda som återstår nu, efter kvickt lagad nattamat, är mjuka sängen och massa sovtimmar.

Jag är inte gammal, jag har bara nytt jobb som tar en massa energi nu i början.

Men snälla låt mej sluta äh:a och bara ah:a. Jag är inte en äh:are egentligen, det är bara mitt sätt för att slippa. Gör så att ja slipper. Jag orkar inte be om det självmant

En heeelt nyy väääärld!!

2010-03-01T22:38:00.002+01:00

Det är sjukt när den lokala vädersnubben på tv4 säger :
Och längre norrut kan det bli några fler minusgrader
och pekar på Halmstad...

Ordet "norrut" som syftar på Halmstad e insane... helt jävla insane.

Btw, den här adressen kommer att stå på mina visitkort till hemsida för vårt projekt.. För de som är nyfikna :)

Att andas väldigt ytligt men långsamt så man får lite svindel

2010-03-01T19:08:00.002+01:00

Efter första dagen på nya jobbet och 8 timmars lek på kontor och installation och ny mobiltelefon och ny dator och världens skönaste kontorsstol och världens snyggaste extraskärm t datorn och värsta hightec grejerna och sånt är jag helt jävla slutkörd.

När jag kom hem från jobbet tog jag direkt på mej ett par skönare skor och gick på en promenad i iaf 35 min. Det behövdes efter att ha suttit utan fönster så länge...

Nu är jag så där trött och mör att jag liksom känner mej lite kär... Kan inte förklara det riktigt, men antar att när jag är med någon jag tycker riktigt riktigt mycket om så är man ofta lite trött liksom eftersom man iaf i början mer eller mindre ständigt umgås, hänger i soffor eller sängar och kroppen är så där helspänn och alla intryck är så starka och hjärnan är hyper av alla nya saker och man analyserar och lär sig nytt och vill ha mer mer meeeer och man kan tänka sig att faktiskt ha det så här ett tag framöver.
Så jag antar att det är därför jag har samma känsla nu. Trött, glad, en fin låt och jag bölar...typ
Spårlöst på tv4 ikväll. Det kan ju fan inte misslyckas i gråtväg iaf! Inte med det här humöret.

Nu ska jag bädda ner mej i min soffa, tända ljus och göra mej en kopp te. Med gott jävla samvete dessutom.

Vad som precis fick mig att hastigt fnittra till av välbehag i soffan

2010-02-28T19:44:00.002+01:00

Imorgon har jag min första "riktiga" arbetsdag. Börjar kl 10 (sweeeet) och ska då få bosätta mig i mitt kontor på kansliet. Så jävla vackert.

Men då för att mentalt förbereda mig lite inför imorgon satt jag nu och läste projektbeskrivningen för MAKT och kom då till avsnittet "Syfte och Mål". Efter att jag läst nedanstående tittade jag upp på min systermålade tavla som var rakt framför mig och fnittrade till, straxt följt av den högt sagda repliken "Fy fan va kung detta e". Syftet med mitt jobb är nämligen nedanstående:

* Att bidra till en utveckling av det antirasistiska ungdomsengagemanget på kommunal nivå.
* Att bidra med resurser som möjliggör ett antirasistiskt ungdomsengagemang på kommunal nivå.
* Att förbereda ett arbete mot rasism och nazism, för demokrati och alla människors lika värde, med ungdomar som drivande kraft.
* Att erbjuda engagemang inom en fråga som vi av erfarenhet vet hela tiden är aktuell, framförallt i ungdomars vardag.
* Att erbjuda en plattform för att stärka ungas möjligheter till att påverka samhället och sin egen vardag.

Inte fan kan man vara annat än stolt när man har ett jobb vars syfte innehåller dessa ord. Och jag kommer att få betalt för att göra detta. Det är ju helt sjukt :D

Fönstergluttare

2010-02-25T22:55:00.002+01:00

Människan som bor i huset mitt emot och som sitter vid sin dator 24/7 (egentligen kul att jag dömer så hårt.. har ju faktiskt bara bott här i 2 dar så kan egentligen inte säga så säkert... speciellt inte med den fakta som jag snart här efter parentesen kommer att presentera) och som jag fick ett konstigt oj-jag-råkade-spionera-på-dej-och-du-såg-det-ögonblick med tidigare idag, han har en vän på besök! De sitter vid köksbordet, spelar spel och dricker öl.

Jag är froooktansvärt avundsjuk.
Han kommer att börja hata mig snart.
Jag glor faktiskt inte med flit. Det råkar bara vara så att han varje gång jag höjer blicken ovanför datorskärmen sitter vid SIN dator.. Då blire ju att man blir nyfiken ju.. Och börjar kika lite ibland. Ser ifall männskan sitter kvar.. Eller dricker öl med sin trevliga spel-kompis. Fusk

Jag var på det hemliga kansliet idag! Det var väldigt trevlig stämning där.. Och jag har sett mitt blivande kontor. Snacka dungeon! Ämnesrummet är INGENTING i jämförelse, där har man ju fönster i taket! Nä, här vare nån slags metertjocka betongväggar från andra världskriget och inga fönster. Dock fick jag en bakom-scen-på-en-teater-känsla som var ganska positiv... Och det fanns ett fikarum. Jag har länge önskat mej ett fikarum i min närhet. Nu har jag det.
Imon är det möte med ordförande och den andra projektledaren. Ganska nervöst och pirrigt, fast på ett lugnt sätt. Det löser sig vettö :)

Fick reda på idag med att det hade varit över 100 sökande till tjänsten. Tack för den ego-boosten! Mjau

Hemliga klubben får ny medlem, och en himla massa "första"

2010-02-25T11:50:00.003+01:00

Det är så underligt när man (jag?) flyttat till ett nytt ställe. Det blir nämligen så himla många "första-gången" tillfällen. Första natten i det nya hemmet. Första matlagningen. Första skitstunden på toa. Första hacket i golvet. Första höga rapen så det ekar. Första döda minidjuret. Första underliga ögonen-möts-stund med personen som bor i huset mitt emot och också sitter med sin dator vid fönstret 24/7.
Sånt
När man för femtisjätte gången samma dag tänker "åh, detta var första gången jag..." så börjar man bli lite less. Men det går som inte att låta bli.

Lägenheten e iaf fantastic. Det är vint och betongväggar o gammal stentrappa upp till dörren o gammalt o jävligt and I like it! Det får plats 2½ emma på höjden upp till taket och det krävs möbler så jag får bort ekot! Pappa var här i 2 dar och imorgon kommer mamma och stannar i helgen med IKEA-besök o hela fadderullan. Grunden till ett boende ska läggas dessa dagar.
Men idag har jag inte gjort ett skit förutom att tvätta lite onödiga grejer, o i eftermiddag ska jag leta upp UMR-kontoret som ligger på hemlig adress (fast jag vet ju den nu såklart).
Det för mej till en annan grej. Jag ringde eniro idag och tog bort mina kontaktuppgifter därifrån.. Eller det tar 48 timmar, fast den info som står nu gäller Ume så d gör inte så mycket. Tror det är som lika bra. Man vet ju aldrig hur opoppis jag blir i SD- och ND-kretsar här nere i south of Sweden. Så det är lika bra.
Så det betyder att jag kommer inte bara jobba på ett kontor med hemlig adress, jag kommer dessutom bli en halvhemlig person jag å! Spexigt... O lite trist men inte mycke o gö..

Nu ska ja fixa sista tvätt-tramset, sen är det ut på stan o härja som gäller!

Exakt en timme kvar tills jag står i K-town

2010-02-23T14:37:00.003+01:00

Och jag har fortfarande inte gråtit en enda tår sen ja satte mej på bussen igår.

Dock Everlong med Foo Fighters från Skin and Bones skivan gjorde att det var riiiiiktigt nära... så ja satte den på repeat nu... Nu ska här fan framkallas lite jävla gråt. Så här kan vi inte ha det. Och det är just den människan med Breath out so I can breath you in som gör att det kan bli möjligt. Hela den situationen suger ju nå så djävulskt att man inte ens kan tänka på det.

En smekning på kinden med en vanteklädd-tumme med repliken "det var fint att lära känna dig" som hejdå kan ju inte annat än göra lite ont.

Schiza på tåg. Allt för att förklara min kärlek på mitt sätt

2010-02-23T12:16:00.003+01:00

Läste min älskade foffis blogg som skrevs efter att hon lämnat mig på tågstationen i Ume igårkväll...

Tack vare mitt sinnestillstånd just nu (*tralla-lla-la-laaa vart är jag på väg? Ingen aning men det är mysigt att åka tåg, tralla-lla-laaa förnekelse*) kunde jag läsa utan en tår.. Dock en miniklump i halsen. Men det är bra. Jag måste börja fatta det här nu, är ju knappt 3 timmar tills jag är framme i Skåne-jävla-rasistplace och det är kanske dags nu att förlika mej med detta faktum...

Men det är precis som att kroppen på allvar vägrar att hjälpa mig på traven i någon slags process.. Jag trodde ändå att 18 timmar tåg (med en jävla massa förseningar o skit) skulle sätta igång den processen och låta mej vara fullt redo när jag kommer fram. Men jag e fan inte mer redo nu än vad jag var när jag for hemifrån (eh, "hemifrån" i detta sammanhang är då alltså ume... ni ser ju) utan snarare kanske tvärtom. Det är ju för fan helt jävla sjukt.

En liten svettning kom i ofs nu i min lilla hand. Hmm. Kanske ska jag sitta här med kick ass-softisch musik i öronen, titta ut genom tågfönstret på den natur som faktiskt är så annorlunda här gentemot Nåland... Är nu i Norrköping, så har långt kvar. Det ska bli än mer platt, virkeshus (som enligt Fredrik Lindström endast finns i södrasödra Sverige) och öppna fält.

Fan. Jag saknar redan. Ok ok, nu stopp innan det blir så där verkligt. Fuck processandet, jag accepterar nog förnekelsen en stund till.

Blablablablabla vem fan bryr sig

2010-02-19T16:20:00.003+01:00

Sista fredan, som umebo, inte nånsin i ume. Jag e taggad men på ett underligt sätt. Kan inte ens förklara. Det är som att jag bara vill ha det överstökat på nått sätt. Konstigt.
Funderar på att köra rat-fredag dock. Svina runt och vara så där ickeaccepterande som vi ändå gör bäst. Det ska börjas tidigt och avslutas sent. Nått annat är inte okej idag.
Vad som händer och sker imorgon beror mest på hur mycket man kan outa sig själv tror jag. Men det löser sig. Och gör det inte det så betyder det bara en annan lösning.. Liksom.

jäjä, totalt värdelöst var ju detta. Wha´ävväää
Nu kör vi lite Mecka me Latin, drar på oss fest-smilet och sätter igång de sega partynerverna. Helgen e ju fan här nu

Så här innan läggdags passar väl detta superb

2010-02-19T02:15:00.003+01:00

Det var längesen jag blev så här fast i ett nytt band så snabbt, men med Portishead fastnade jag på en gång. Det var J som spelade för mig. Och denna är lätt den bästa. Mer sensuell musik får man leta efter. Det här beatet borde alla jämt gå runt till. Då skulle det inte finnas mycket stress i världen.

En jävla snorunge, spoiled kiddo, mes och en lipsill

2010-02-18T23:25:00.003+01:00

Mitt humör är inte det bästa de här sista dagarna. Jag borde passa på att vara glad över alla fina som finns i min närhet, men jag är inte det och det gör mig på än mer dåligt humör.
Jag hade tänkt i samma banor som Linnan när hon sa "Jag o Erika har en teori om det där, att när man ska flytta så blir man irri på alla runt omkring en för att det ska bli lättare"
Exakt så har jag tänkt i en dryg vecka nu. Och jag tror verkligen det ligger något i det. Men inte fan blir det varken roligare eller lättare för att man kommit på sig själv och sitt undermedvetna. Snarare tvärtom. Jag känner mej barnslig, fjantig rent av och blir förbannad på mig själv eftersom jag hör hur jag själv låter, märker hur jag inte klarar av ens en lite motgång och verkar tycka att alla ska släppa ALLT vad de har för sina händer och kryyyypa på sina bara knän och be om att få umgås med mej. Folk gör ju inte det (tack och lov) eftersom livet inte funkar så.

Men det är väl själva fan att man inte bara kan va lite så där smålessen över att man ska fara utan att man ska bli otrevlig. Inte är det väl så här jag vill att folk ska tänka tillbaka på mej. Nä, fan, jag ska ju va så där bedårande och härlig, glad och positiv och helt jävla underbar så folk får en klump i halsen och börjar fundera över hur de ska klara sina liv i ume utan mej. SÅ ska det ju va, och inte "men åk nu för fan". Skit me

Värst är jag ju mot den som dessutom är farlig. Där tål jag inget. Och även om det inte finns nått så hittar jag på. Men vem är förvånad över det? Minst jag tror jag. Helvetes jävla skit skadade hjärna.

Nä, nu går ja och tar ett bad istället. Ensam hemma. Eller "hemma", inte en pryl av mina saker är kvar här. Just nu har jag inget hem. Det var inte riktigt så här jag hade tänkt mina sista kvällar och nätter i ume, men va fan gör man.

Inte klockren text för känslan, men close enough

2010-02-17T18:02:00.002+01:00

Ful jäkla slide me bilder men skitsamma, det fanns bara liveversioner annars

Lite bitterhet, lite haha och lite Ume-familj

2010-02-16T11:50:00.003+01:00

Dagen som uppenbarligen har tänkt fucka upp mej ordentligt i huvvet är här..
Det verkar bli fler kubikmeter jävla skit packning än vad både jag och flyttfirman trodde. Skit skit skit jävla skit. Dyrt blir det också, men what the fuck jag är ju gjord av pengar (inte efter 2 veckor av "äh men ja bjuuuuder" helvete emma att du verkligen aldrig lär dej! Men fan d e ju kul att bjuda!).
Och hur i hela skogen packar man hyllor och sånt som inte får plats i lådor?! De tar ju asmycke plats lösa liksom.. Får la bli 20 kilo tejp runt dom och tummarna hållna för att flyttgubbarna kommer vara riktigt jäkla askalas trevliga och få ihop mina grejer, pressa som fan men ändå inte ta sönder nått.

Jag tror jag är världens sämsta packare. Och jag hatar sannerligen emma-som-flyttade-från-ålidhem-utan-att-göra-det-ordentligt. Jag hittar alltså plastbackar utan lock där det ligger nån gardin, en nersmulad resväska och nått armstöd till skrivbordsstolen. And that is that! Och vi snackar inte EN sån låda, näj näj näj, vi snackar plastsäckar fulla me skit, resväskor med saker som bör slängas blandat med papper blandat med favorittröjan. Så nä, Emma som flyttade från Ålidhem och hit en gång för lite mer än ett år sen står fan inte högt i kurs.

Skönt btw att min snabbträff hos malen igår och överföring av bilder från helgen gjorde att jag plötsligt förstod varför mina ben och armar är blåprickiga av blåmärken. Malen fick mej nämligen att minnas genom den här bilden

En viss brottning på dansgolvet mellan mej o malen utbröt nämligen väldigt passande i lördags.

Det har på riktigt varit världens bästa helg nånsin... Många fantastiska bilder, många som absolut inte passar sig på internet och många som kommer göra att jag i K-town i nästa vecka kommer kunna redan då minnas tillbaka på de 3½ år som betytt att jag åter igen kan lita på folk.. Fan va min Ume-familj har betytt allt.

Åh denna lycka

2010-02-14T21:46:00.004+01:00

Och jag bara ler efter helgen.
Det var längesen jag var så här bakis, men det var än mer längesen jag hade så roligt.
Jag o Malen i 3 hela dagar, kvällar och nätter. Robot Doktorn klarades av i fredags. Spelningen var kick jävla ass och trött-sittningen i lördags ordnade ju så klart upp sig.
Mellan världens roligaste timmar har jag fått spendera med bästa J, leenden och total närvaro. En männska med ett sånt lugn att jag själv inte annat än bara kan må bra.

Sista veckan i Ume börjar nu. Förnekelsen är stark.

Att kanske vara lite för privat men ändå känna ett "äh"

2010-02-11T11:02:00.002+01:00

Mina kinder och läppar vittnar om en annan människas närhet i mitt liv. En som med sina inte kan hjälpa att vara lite vass och smårivas.
Även mitt leende, mina trötta men glada ögon och mitt strålande humör avslöjar att nått mer än det vanliga finns just nu i tillvaron.
Trots lånad 160 säng, trots att 50% av den 100%iga tvåsamheten har skoldag och måste få sina timmars sömn, trots att man egentligen är mer än trött så sover vi knappt. Det finns inte tid för det. Sova får jag göra sen när jag befinner mig i K-town. Just nu måste var och varannan stund som går att tas till vara på tas till vara. Detta görs genom att till hälften sova, till hälften ständigt sträcka sig efter den andra och försöka registrera hur varenda liten del känns.
Jag tror detta gör saken värre, men det finns inga andra sätt. Det var längesen jag var så trött. Det var längesen jag var så hel. Med risk att skrämmas.

Lätt skak på axlarna i småpanik och en rysning över kroppen

2010-02-08T23:37:00.002+01:00

Det bara slog mej. Alldeles nyss och med en verklighet jag inte riktigt känt förrän nu. Jag flyttar snart.

När jag tänker det så där verkligt skakar axlarna till okontrollerat. Som när J glömmer mina kittliga sidor av magen och jag oförberett kittlas till. Skaket jag inte bestämmer över. Men i detta fall vet jag inte om det följs av ett behag eller inte.

Jag har stirrat på kartan på eniro´s sida med adressen till mitt nya hem.
Idag fick jag även reda på kontorets adress. Det ligger max 1 kilometer bort. Nära. Lättillgängligt. Mitt arbete.

Skak

Svettiga handflator och en ovilja att sova de närmsta två veckorna. Speciellt inte ensam. Jag vill inte missa en sekund.

Det känns verkligen som att något är över. Något jag aldrig mer kommer att få uppleva. Något som endast kommer att formas till ett minne som jag vid 45 års ålder kommer att berätta om med något drömskt i blicken. Den där historien folk kommer att bli less att lyssna till. Den är slut nu. Här ändrar vägen sin bana och jag vet ingenting om hur mitt liv kommer att se ut om 4 veckor.
Jag vet inte hur mitt nya hem ser ut.
Jag ska leva där. I en stad jag inte alls känner till. Där jag inte känner några. Där jag inte ens kan minnas att jag varit.

2 veckor kvar. Till vad, egentligen?

Glad

2010-02-08T15:51:00.002+01:00

Glad glad glad glad glad glad glad

Det är humörstatusen idag.
När andra har det svårt, dåligt, mår skit och har det allmänt jävla skit tufft i livet så är det förskräckligt att känna sig så här glad.

Men jag gör det iaf.
Av ingen anledning. Av alla anledningar. Rakt in i hjärtat har gladheten hittat. Jag tänker låta den stanna där tills jag flyttar. Förnekelse in i det sista.

Japp, mina livsord nu: Förnekelse, lycka, lugn och bara samla på mig all kärlek jag kan få från mina närmsta i Umeå just nu så det räcker hela min ensamma vistelse i södra Sverige sen...

glad glad glad glad glad glad glad

Stoltheten som börjat växa...

2010-02-07T20:46:00.001+01:00

Ola, som skrivit denna artikel, är ordförande för den organisation jag inom en väldigt snar framtid ska börja arbeta för. Och detta faktum gör mig väldigt väldigt stolt, att jag kommer kunna säga att "Jag arbetar för Ungdom mot Rasism, och detta är vad vi står för..."

Det var allt jag ville...

Vintrig helg med total tillfredsställelse

2010-02-07T17:48:00.002+01:00

Fredag, utflykt inåt norrland, tant som va fundersam över mina "konstiga flätor" och var tvungen att känna, bärande soffa, hem, vin och godaste maten, röra sig så lite som möjligt men vara riktigt nära.

Lördag, långsamt uppvaknande, pulkabacke, eld och fina människor. Rosor på kinderna, snö i nacken, blöta skor som sakta blir varma utsträckta mot brasan, sladdande bil på snövägar med flickskrik från min hals där jag sitter i baksätet, långdusch, nerbäddning, goda maten och en varit-ute-länge-trötthet. Bästa sömnen inslingrad och trygg.

Idag, lång sovmorgon och bästa frukosten, påklädnad och över timmes långsam promenad i fint vinterland o fina sällskapet, hallgolvskram innan buss hem.

Och så sitter jag här nu och är bara så där glad.

Observera vem sms:et är ifrån

2010-02-05T12:30:00.002+01:00

(Klicka på bilden så blir den stor)

funny shit

Att ständigt arbeta mot dåliga vanor

2010-02-04T13:39:00.003+01:00

Det är ju ingen hemlis att jag gått i terra hela hösten. Personlig utveckling is the shit och jag har sannerligen utvecklats och mår tusen gånger bättre i mig själv.

Dock är det lätt att ständigt falla tillbaka i gamla vanor igen, dåliga vanor som gör att jag sänker mig själv på olika sätt, blir osäker både på mig själv och andra, och som gör att jag mår kasst.
Men fan va jag jobbar hårt för att motverka detta.
Befinner mig just nu i 3 verkligheter. En där jag snart ska börja på drömjobbet och är superlycklig. En där jag ska flytta ifrån de käraste jag har och inte kunna träffa dom varje dag eller ens varje vecka eller kanske ens varje månad. Den tredje är verkligheten som handlar om den där nya personen som gör att jag än mer försöker låta bli att tänka på K-town. Ultratidigt att uttala sig särskilt mycket om nått egentligen, men tillräckligt gammalt för att det ska kännas så jävla surt att det hände nu.

Labila lilla emma gör allt för att den stabila ska vackla just nu. Bli osäker och så där självisk som jag ju blir när jag inte har kontroll över situationen. Men fan vad jag kämpar emot.

Fy fan för mej liksom, men shit va jag är bra

2010-01-28T10:04:00.003+01:00

Japp, åter igen vill jag citera Petter och exakt samma citat dessutom, med brist på fantasit
"Det går bra nu, kompis det går bra nu"

Shit helvetes jävlar JAG FICK MITT DRÖMJOBB!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Och någon som inte är så insatt tänker säkert "eh, ja, du skrev det i fredags.. redan glömt?"
Men nu är det ju liksom inte DET jobbet jag snackar om.
Nä, jag är så jävla vidrig så före jag ens tagit examen så fick jag två jobb på en och samma vecka. Två jobb!!! Båda som projektledare, både involverar etnicitet-frågor och framförallt ungdomar. Jag menar, hur jävla insane är inte detta?!!

Jupp, men nu är det så. Jag ska bli projektledare för Ungdom mot Rasism´s projekt MAKT (Mer Antirasism Kommunalt, Tack!)
Jag ska flytta till Kristianstad inom en månad för att därifrån resa runt i hela Sverige, engagera och peppa ungdomar till att bilda UMR-lokalgrupper och få tjänstemän & politiker att satsa på dessa ungdomar. Mina arbetsuppgifter i stort..

Jag tror jag blir toooookiiiiig av lycka!!

Det finns dock ett paaar små gråa moln (som dock ständigt puffas på eftersom jobbet är så fantastiskt); Flytta ifrån Ume 4 månader innan ja tänkt = flyttprocessen har liksom inte riktigt börjat och jag är inte riktigt redo, alla andra kommer att vara kvar här o kunna hänga me varann när de vill, jag ska flytta till en ny stad där ja inte känner en käft, det finns saker här som precis har börjat som jag hade viljat se vart det (om det) slutade, jag kommer att sakna min Ume-familj så mycket att jag kommer bli gråhårig. Syster, Linn, Malen och the crue. Va fan ska man säga liksom? Det är ju dom som betyder mest i mitt liv just nu. Och så ska jag bara flytta ifrån allt?! Känns konstigt.

Men det löser sig. Det måste det. Det kommer det. Jag tvingar det till att bli bra.

TJOHOOOOOOOOOOOOO KRISTIANSTAD HERE I COME!!
(förneka ångesten förneka ångesten)

En ignorant jävel till allt jag lärt mig

2010-01-25T17:16:00.005+01:00

Den där kunskapen som sitter i våra ryggrader, ska man ifrågasätta den?
Just nu gör jag det. Just nu är jag en påstridig sate som inte lyssnar till den där rösten inom mej som säger att man ska vara safe, att man inte ska ta de där dum-riskerna och att man absolut inte ska handla på impuls.
Nej nej, man ska ha lärt sig av tidigare misstag, man ska ha förstått konsekvenserna av att göra det där som man vill men inte borde. Att det blir skit då, när man gör vad den där fjärilspirr-saken i magen säger, när man går på känsla och inte vetskap.
Ja, straffet har jag fått förr och kanske får jag det igen.

Men jag vill inte leva efter regler som finns bara för att de funkar! Jag vill kunna säga, skriva, skrika det där som jag vill berätta och göra, utan att det ska förstöra allt.

Det finns en konstant rädsla nu. En rädsla jag försöker med all min styrka att hantera. Jag lyckas ganska bra, hittills. Men det har ju inte gått nån tid än, så det säger ingenting egentligen... och jag vet om det, men är ignorant. Jag är fan ignorant mot hela mitt rädda lilla jag som ligger där inne någonstans med en massa kunskap och erfarenhet som jag inte vill veta av. Ja, fan, jag skiter i dig nu. Det får bära eller brista. Lever man safe, på rutin och lyder den där fjantrösten som viskar "var försiktiiiig, passa diiig, tänk efter före" så går man under förr eller senare, eller så lever man ett tryggt långt liv utan några gyllene dagar som varvas med becksvarta, och jag vet vilket jag föredrar.

Ja, nu är det dags för en skimrande brudjävel som gör det hon känn för. Om det går åt helvete och jag faller behöver ja inte vara rädd, jag har redan landat där en gång och mjukat upp landningspunkten. Så jävla illa kan det inte gå en gång till.
Dags att hoppa och se ifall vingarna bär. Med risk att låta pretentiös. Som vanligt när man menar allvar.

Shit pommes

2010-01-23T12:03:00.003+01:00

Jäklar vilket samtal vid nio, vilken dag på stan me brudarna, vilken mysig fika me systeryster, vilket sjukt samtal vid halv fem, vilken galen korrefest, vilken spelning på scharren, vilken trevlig utveckling, vilken insane efterfest, vilken lessen malin me datorn, vilken trevlig utveckling, vilken snopen avslutning, vilka härliga nya planer.

Det var en riktigt, riktigt, riktigt jävla bra dag igår. 22 januari 2010 går till historien som den mest innehållsrika, härliga, sjuka och fantastiska dag.

Merci alla inblandade.

Nu ska jag med tungt huvud, runda ostabila fötter och ett icke-pepp dra upp till Kalle och plugg. Mindre kul men ett nödvändigt ont. Ikväll blir det nog dock sweet life igen. Längtar

Dagen som jag kommer att minnas som dagen då jag fick mitt första ordentliga jobb

2010-01-22T11:50:00.002+01:00

Japp, fredagen den 22 januari 2010 kommer vara dagen jag alltid (tills jag blivit senildement vill säga) kommer att minnas som dagen då jag fick ett samtal där personen på andra sidan luren sa

"Jag vill härmed erbjuda dig tjänsten som projektledare för projektet FAS. Detta eftersom vi fann dig mest kompetent, driven och engagerad. Vi skulle med nöje även ge dig ytterligare 25% arbete utöver de 75% som tjänsten egentligen erbjuder för att du ska kunna vara på hemmet för flyktingungdomarna och lära känna dessa. Dessutom hoppas vi, precis som du beskrivit din vision, att vi i framtiden kommer att kunna utveckla projektet till att innefatta de flesta ungdomar i kommunen"

TJIHOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO

Har inte riktigt förstått det än. Sitter istället och försöker lägga upp en plan på hur jag på snabbaste sätt ska kunna ta körkort eftersom det egentligen krävs, men de har förbisett det om jag bara lovar att ta en intensivkurs så att jag får det snart. Så mycket vill de ha just mig att min blivande chef ska övertyga kommunchefen att det ändå ska anställa mig.

Today is a good day
Jag är livrädd inför jobbet. Jag känner mig osäker och faktiskt skräckslagen. Men med en övertygelse någonstans i bröstet att det ändå kommer att gå bra. Att jag kommer att klara det med stöd från de involverade organisationerna, vänner och familj.

Ikväll blir det champagne för vännerna. Och ett fett jävla smil på mina läppar.
Och åter igen, jag säger som Petter: Det går bra nu

Heja heja heeejjaaaaa

2010-01-19T20:45:00.002+01:00

Imorgon (onsdag) vill jag att alla som gillar mej ens lite och gärna ser att det går bra för mig (trots om jag någon gång gjort dom orätt, om dom tycker det är drygt när det går bra för andra eller trots att man tycker jag är en mallgroda) ska hålla tummarna för mig.
Imorgon mellan 8 - 18 (!! I know, det kan inte stämma) ska jag på jobbseminarium. Jag ska hålla en redogörelse på 20 minuter med hjälp av Powerpoint i stort sett varför dom ska anställa just mig.
Jag tragglar, jag skriver om, jag pratar, det blir för långt, det blir för kort, det blir bra, det blir dåligt.
Tänk om man ska sitta där och lyssna på alla andra arbetssökares redogörelser också?!! Och ba tänka "fan, vafö va inte jag så smart" eller "åh nej, hon/han har tänkt samma som jag!" eller "jag kan lika gärna åka hem eftersom jag i jämförelse suger"... Ja, för i detta fall finns det ju endast negativa resultat.

Fan, jag är redan så sjukt nervös. Jag blev så nervös på vägen hem från bussen idag att jag spontanköpte en kavaj för 600 spänn på MQ som jag hoppas ska göra att jag ser så proffsig ut som jag egentligen är men inte ser ut i mina urtvättade svarta jeans, min piercing och mina dreads. Får se det som en investering i framtida jobb eller nått.

Det grymma är att alla jag pratat med som jag tänkt mej som samarbetspartners eller personer jag vill timanställa för en föreläsning eller liknande, ALLA har blivit pepp och sagt ja till att jag kan använda deras namn imon som framtida (om JAG får jobbet vill säga) kompanjoner :D En del har t o m lovat att komma gratis bara för att de tycker det låter så bra!!! Galet ju

Ja, så istället för att sitta här och försöka bli av med min nervositet och som istället bara bidrar till att öka den eftersom jag skriver om den, så ska jag nu babbla mitt föredrag ett par gånger till.. Ja, imon ska det gå bra!!! Har jag redan bestämt :)

Att lätta hjärtat och få all kärlek tillbaka

2010-01-16T09:47:00.002+01:00

Igår tog jag upp det.. Den där sanningen som kan bli sann alldeles för snart.

Om jag får jobbet i Kristianstad, eller NÄR eftersom jag har bestämt att jag ska få det, är det slut på Ume-familjs-vistelsen. Jag gjorde detta klart för mina två bästa igår. Det var nog bra... Att det kom lite så här på förhand, men det kanske var dumt att det blev på förfest och krogen. Men är väl klassiskt om nått antar jag.

Iaf utbröt detta nått alldeles otroligt fint. Kärleksförklaringar fram och tillbaka, kramar, pussar och en framtidsplanering som liknar sånt man gjort tidigare men som denna gång verkligen känns som ett konkret framtidsarrangemang.

Vi ska alla tre i framtiden flytta till Göteborg.
Japp! Familjen kommer att återförenas någon gång i framtiden i Götet, och vad förslags födelsedagspresent skulle kunna vara finare än en sån överenskommelse?
Detta lugnade mig till den milda grad att jag inte längre kände mig lika förvirrad, ångestladdad eller förfärad inför "the break up". Vi kommer att lösa detta eftersom vi gillar varann, behöver varann i våra liv och inte kan tänka oss ett liv utan varandra.

Fy fan va fint det är med riktiga vänner

Fredagkväll och en vecka då jag tre gånger blivit påmind om Palestina

2010-01-15T17:50:00.003+01:00

En gång av frida som berättade om Shatha och att de pratat i telefon, andra gången systers kompis Stenis som varit i Israel precis och nu ikväll då jag hittade nedanstående bild som är gjord av Banksy.
Man kan inte annat än bli lite nedstämd. och jag vill sannerligen tillbaka dit! Gärna snart. Ett fantastiskt land, ett fantastiskt folk och en fruktansvärd situation.
Så sitter man här då i Sverige, i sin lilla trygga lägenhet i Umeå och beklagar sig över att varmvattnet kommer långsamt i kranen, medan vänner där nere inte har nått vatten alls eller blir förgiftade av sitt vatten eftersom Israeler pissat i deras vattencisterner. Man har det fan bra ibland

Lite stulet från nära väns blogg (ursk) och nått som gjorde mej lite smålycklig så här på morronkvisten

2010-01-13T10:05:00.005+01:00

En gång framröstad som världens bästa låt genom tiderna... Och jag kan inte annat än hålla med. Speciellt i dessa tider då livet verkar gå ganska bra trots all stress, press och panik...

Och den här hittade jag i en ungdomsarbetsrapport imorse... och den gjorde mej lite glad

(Om svårt att se texten i pratbubblan så står det:
Ehuru jag praktiskt må framstå som en 17-årig piercad punkare så är jag teoretiskt nästan vuxen och borde följaktligen behandlas i enlighet med detta)

ujujuj

2010-01-12T16:51:00.004+01:00

När jag var hemma i Halmstad över jul hittade jag lite gamla bilder från när jag bodde hemma, fyllde 20 o lite sånt, så förde över det till min externa hårddisk. Och nu hittade jag nedanstående bild.
Den är tagen på ett Indie-rave i sthlm i december 2005 tror jag det var. Hyffsat svart och svår, men fucking gorgeous om man frågar mig. Ser i och för sig rätt knarkad ut, men lite skit under naglarna får man ju stå ut med.

Nått som ska läggas till på min meritlista.... eller äntä!

2010-01-12T13:45:00.002+01:00

En av mina främsta och mest skarpa egenskaper är att när jag har en massa saker jag verkligen inte vill men måste göra, så är jag expert på att dra ut på tiden, hitta en massa andra saker jag "bara måååste" kolla upp och finner en plats i mitt undermedvetna där jag för ett par timmar glömmer det jag verkligen måste göra.
Så istället för att göra de saker som kommer få mej att må bättre och vara mindre stressad, så gör jag det som jag tycker är rätt så kul eller som helt enkelt gör att jag glömmer bort tiden, och så tänker ja "efter detta ska jag ringa de där samtalen/skriva ihop det där dokumentet/läsa den där boken"... men det gör ja inte...

som nu... skriva blogg? Emma, what the hell!

Nämen se på fan där han går

2010-01-11T19:20:00.002+01:00

Jag mår bisarrrrt bra just nu av någon anledning.

Va inte orolig, självklart finns det fortfarande orosmoln på min himmel... Not to worry. Men det är ändå nått jäkligt bra över mitt liv just nu.

Och då kommer den där rädslan och ångesten. Att om det är bra kan det bara bli sämre. Sann pessimist vettö.

Men jag tänker för en gångs skull inte gå den vägen, utan istället försöka njuta trots mina skavanker och brister.

Ja, jag visste det. År 2010 är fan ett bra år! Trots att jag bara äger en eftermiddag den 14 juni, eller hur var det J?

Tjo!

En lycklig tid förmodar jag

2010-01-09T21:34:00.002+01:00

Ja, vad säger man? Inte skrivit på riktigt länge nu igen. Men har heller varken haft lust, tid, ork eller ens tänkt på det. Detta skrivs mest i nån slags dåligt samvete gentemot mej själv och en icke ork till att vänta ännu längre... av någon anledning..

Syster, snö och promenad i solsken har präglat den här dagen. Sannerligen en sån där systerdag som vi har alldeles för sällan då vi småpratar, skrattar, är tysta, äter gott, förstår varann utan och innan utan ord, sover lite när den andra är vaken och vakar, är där för varann och gör varann gott utan ansträngning.

Ume känns inte så kul, inte skolan heller för den delen. Vill börja jobba nu. Då underlättas livet lite när man får reda på, som jag fick igår, att jag kommer att bli kallad på arbetsintervju snart. Mucho bra. Och nått jag kommer att glädjas åt, även om jag inte får jobbet/jobben (?). Det betyder nämligen att jag är ett steg närmre slutet på skollivet. Dock orolig att jag stressar bort för mycket. Alla säger ju att detta kommer att vara en tid man kommer att tänka tillbaka på och minnas som en fantastisk tid. Hoppas det, men inte att det är den MEST fantastiska. Då har jag misslyckats.

Äh, enough. Nu ska jag sticka på min mössa och titta på film i tyst sällskap med min syster. Och inget stör

Bjällerklang bjällerklang cykla bak-o-fram, i ett hörn där stod en björn och måla rumpan grön

2009-12-23T16:59:00.003+01:00

Det är jul nu i Halmstad. Det kokas gröt, det skärs upp skinka, det smakas på nygjorda senapen med ett "hm, undra om den verkligen är klar" (klassiskt) och det stannas upp och njuts av den vackraste granen i stada (jag o pappa var på 7 ställen under 2 dagar innan vi hittade den eftersom vi tar detta sjukt seriöst, och den är alldeles...alldeles..alldeles uunderbaaar).

Det snöade och sen smälte lite. Kanske att det kommer mer imorgon.
Oavsett får man kramar från föräldrarna när man har lust, det småäts av mammas kakor i smyg och jag jobbar på julmagekulan, den kommer att bli mäktig i år.

Japp, nu är det jul i vårt hus. Och jag är ständigt hur.trött.som.helst.

Detaljerad berättelse om mina kommande två dygn

2009-12-18T22:09:00.003+01:00

Om exAKT 12 timmar lämnar min o systerns buss Umeå, mot Sundsvall sen tåg mot sthlm o därefter tåg mot gbg.
Strax efter 9 på kvällen är vi framme, och då blir det t o fara direkt till hotellet.
Väl där slänger vi bara av oss våra grejer och drar tillbaka in till stan och vår dejt med Räfven-folken. Kalas hela natten för att dagen efter åtnjuta en hotellfrukost vilket var alldeles för längesedan.
Runt 12 kommer vi att checka ut, ta oss in till stan där jag kommer att förbereda mig inför nästa dejt med eminenta vännen elof.
Strax efter detta kommer jag att möta den nu sannerligen på tjocken-vännen Mathilda.
Ett par timmar kommer sannerligen att flyta förbi kvickt denna eftermiddag. Dock, när kvällen nalkas och middagen blivit intagen kommer jag och min kära storasyster att ta oss till Skandinavium och föreställningen med Eddie Izzard, vilket jag har längtat efter sedan sommaren 2005. Han har mycket att leva upp till.
2 timmar senare ungefär kommer, om vädret tillåter, vår kära mor som vi inte träffat på över 4 månader att sitta i en bil i närheten för att plocka upp oss och köra oss allesammans till Halmstad och föräldravåningen i centrala stan. Där kommer en far och två katter spänt sitta och vänta precis innanför dörren.

Jag ser mycket mycket fram emot att snart få gå och lägga mig så att dessa två fina dygn, ja båda faktiskt eftersom jag älskar att åka tåg, kan få sin början.
South of Sweden here I come

Norrland jag förlåter dig

2009-12-18T10:11:00.004+01:00

Det är runt - 20 grader här idag, klarblå himmel (eller mer vit, vid den här årstiden tappar himlen sin färg lite i nåland) och pga kylan har snön har fått det där knarrande ljudet när man går på det. Då gillar jag Umeå, jag gillar vintern och jag gillar kylan. När man kliver upp och det ser ut så här utanför sitt fönster så förlåter jag mörkret, hösten och novembermånad för att ha testat mina gränser återigen.

Och nu, när allt är så vackert, luften är himmelskt klar och man snart kommer att kunna snöra på sina nya hockeyrör (Japp, köpte jag på senaste loppisen! Bye bye tönt-tjej-skridskor me jävlig tagg), ja då ska man fara ner till södra Sverige där ruggigheten bor.
Folket där borde komma upp hit och fira jul istället

This one goes out to Linnan & Malen. För hösten, för trubbel, för bärande axlar och för det rätta sagda när det behövs

2009-12-18T00:09:00.002+01:00

Jag har tappat halva min identitet, min röst fungerar inte

2009-12-17T09:51:00.003+01:00

Det är nu sant. Jag kan typ inte prata, och skulle säkert inte FÅ göra det heller om jag hade gått till en läkare och hon skulle sagt vad jag ska göra för att bli frisk... "prata inte" hade blivit svaret.
Ursäkta men
fan fan fan
Jag pallar inte detta. Hostar som en kärring som rökt i 50 år och snorar som en 2-åring på dagis. Vad gör det mig till för nått? Ett stort paket bestående av äckel.

Jag hatar att inte känna mej helt 100. Att undra om folk drar bort huvudet från mej för att jag luktar skit eller ifall de bara är rädda att bli smittade. Att vakna efter 10½ timmars sömn, inte känna mej utvilad och inse att min tunga förvandlats till en läderbit. Tack täppta näsa för det. Dessutom, hoppar inte hjärtat lite konstigt ibland?

En hypokondriker utan medicin är som en knarkare utan sin sil. Stirrig, sjukt medveten om sin kropp, analyserande och hyffsat nojig över att det snart kommer att gå åt helvete

Rapporteringarna från Köpenhamn och arresteringarna av demonstranter har lite ojämn information. Detta klipp ur Miami Model säger nog för mig

2009-12-16T20:07:00.003+01:00

Man ska passa sig att uttala sig om saker om det inte är så att man var där...

Se dokumentären Miami Model, oavsett vad du anser om polisbrutalitet, demonstranter, kravaller och "polisens rätt att försvara sig".

Har ett erkännande jag måste göra... offentligt....

2009-12-14T21:13:00.003+01:00

Idag är det den 14 december. Det betyder att det var den 13 december igår. Alltså Luciadagen.

På högstadiet, under alla de lussekonserter vi gjorde där på skolan, alla de gånger det blev supervarmt i luciatåget eftersom alla ljusen snodde syret, alla de gånger jag satte mig ner under själva framträdandena eftersom jag höll på att svimma, det var lögn. Jag har alltid avskytt att bara försvinna i en grupp av människor när jag står på scen. Så att sätta sig ner mitt i en sång var mitt sätt att få den uppmärksamhet jag ansåg mej förtjäna. Folk blev ju liksom oroliga över de levande ljusen, de långa håren och en person som bara försvinner i mängden. Och sen när hon, alltså jag, dök upp igen andades många ut av lättnad. Det hade gått bra. Ja, såklart, jag mådde ju toppen hela tiden.

Jävla skitunge till att hålla på. Tur att man har växt upp numera.

Att beklaga sig som fan med många jävla svordomar (ursäkta, svärord menar ja ju)

2009-12-14T16:29:00.004+01:00

Efter en faktiskt riktigt bra helg var humöret på topp både igår kväll och i morse trots den tidiga timmen kvart i 7. Det var visst nån jävel som vid schemaplaneringen tänkte att samlingen människor KA T7 som vid varje lektionsdag börjat först kl 13 nu plötsligt skulle gå 8 - 12. 8- 17 på onsdag (dan efter personalfesten på NH, fuckin congratts).
Men alltså, trots tidig timma var humöret bra, fick en lugn morgon och kände mej trots få timmars sömn de senaste 3 dygnen väldigt utvilad.
6 timmar senare ville jag slå någon. Helst mig själv.
Företags ekonomi.
Fattar ni inte så skriver jag det igen:
Företags ekonomi
Detta satans påhitt! Min hjärna tänker etnologi, humanism, kvalitativt och "det finns ingen sanning inga svar"! Inte jävla ränteskrifter, amorteringar och annat skit! JAG FATTAR DET INTE! och det är väldigt tack vare vår hyffsat opedagogiska lärare som vi haft. Merci för det.
Efter över en timme var vi fyra nervvrak som höll på o mörda varann. Skämten var inte ens kul längre och den ironi inför vår livssituation vi annars gemensamt brukar kunna småfnissa åt blev nu till klump i magen, stress-symptom magknip och en sån jävla irritation i kroppen att armarna sprätte till ibland.

Det jävligaste av allt är dessutom att vi inte hade kommit längre med uppgiften när vi gav upp än vad vi hade när vi börjat.

Mitt jullov kommer bestå av förberedelse av föreläsning på kunskapsmässan, policydokumentsanalys, förberedelse inför D-uppsatsen och seminarieuppgift. Fy ***** va sköj. Dessutom kommer jag garanterat att bli sjuk.
Livet, d e kul d. Precis som vädret

All lessenhet och all tråkighet och all "jag kommer aldrig att.." och all dålighet är nu borta! Denna låten blir FREDAG HELA VECKAN låten ikväll

2009-12-11T15:58:00.001+01:00

Dumdag

2009-12-11T13:08:00.002+01:00

Vakna och det första jag kom på var att jag hade glömt att lägga till kontaktuppgifter till mig i min ansökan till ett viktigt jobb. Inte det första man vill komma på när man öppnar ögonen, man la ansökan på lådan igår och det var sista sökningsdag idag. Så fick ringa ett hyffsat pinsamt samtal sen.

Efter det har dagen bara fortsatt på samma sätt. Inställda möten, pissiga sanningar om sig själv och en labil jävla känsla i kroppen som skriker att allt kommer att gå åt helvete. Ja, jag är kanske en smula dramatisk men va fan, låt så vara. Det är en ådra i mig jag sen länge har accepterat.

Jag missköter även den enklaste jävla uppgift. Förmodligen eftersom den är pinsam, understimulerande och tidsödande. Och nä, det är inte bara o göra när hela kroppen skriker "fuck iiiiiiiiiiiiiiiiiiiitttt!!!!!!!!!!!!!"

Känns iaf bra o veta att jag ikväll ska få stå i DJ:båset, dricka drinkar (atkins-drinkar = sprit o ramlösa... not nice men fan d e ju iaf alkohol) o spela kick ass musik. Den jäveln som kommer och önskar nån jävla r´nb kommer fan få veta att den lever idag. Jag känner det i magen.

Sist men inte minst, här kommer ytterligare en låt som förmodligen jag är lite ensam om att verkliten verkligen gilla, och det är lite pinsamt att det är från samma album sen sist. Men fuck it. Idag är den mer talande än någonsin, och endast inför mej själv. Den är inte ett statement för någon annan!!! OBS OBS!!!!!

Snodd idé men min alldeles egna önskelista (och JA jag vill ha det jag önskar mej trots att det kanske känns lite tråkigare att ge bort)

2009-12-07T23:02:00.002+01:00

Emmas önskelista (inkluderar även önskningar jag önskat mig sen jag var runt 3 år, vilket är en tradition. Och runt jul är det nazi-traditionist som gäller)

1) Att tomten ska komma
2) En Sodastreamer
3) En Fjällräven-rygga, gärna mossgrön eller silvergråaktig
4) Pussel... kanske ett räcker.. Svårt när det är samma ord i singularis som i pluralis. Så: Ett pussel
5) En vit jul (i Halmstad?! Hahahaha)
6) En klädköpar-dag på stan inklusive fika och en himla massa strötimmar (om vi har lust, annars skiter vi i d, handlar det vi ska osså går vi hem till lugna vrån.. kan me funka)
7) Sällskapsspel! Gör inget om ja spelat det förut. Det ska va skoj
8) Dvd-boxen av Hayao Miyazaki. Finns två olika. Roligast den med Totoro, men den andra går också bra.
9) Andra dvd-boxar. Me like
10) En almanacka! Nu jäklar ska jag strukturera upp mitt liv!
11) En årsprenumeration på nå bra fanzine
12) Att Guldnos är snäll hela julen

Jag tror jag stannar där, på det gyllene talet 12. Känns bra på nå sätt.
Där har ni den ialla fall! 2009 års önskelista by Emma.

Snart snart snaaaaart är det dags. Inte ens bara 12 dagar kvar tills jag och syster sätter oss på bussen söderut, till gbg, ett dygn där och sen hem till mamma, pappa, Pricken och Snusan. Jag längtar nu

En favorit scen alla kategorier när det gäller film, som även ger en lite styrka att våga säga det där man inte gör pga PK-verkligheten

2009-12-06T00:58:00.003+01:00

Dock måste jag påpeka att jag har andra "fuck-you-kategorier" än Edward Norton. Idén är däremot fantastisk. PK-verkligheten finns av en anledning, men ibland får det fan vara någon jäkla gräns... Speciellt när slutklämmen är att den som mest ska dra åt helvete är en själv

Min idiotiska livsfilosofi

2009-12-01T17:51:00.001+01:00

"Gör inte idag det du kan göra imorgon"

Och på grund av detta sitter jag i skiten imon.

Tjofadderlittanlango!

Sista november & dagen efter advent

2009-11-30T12:10:00.002+01:00

Första advent blev i goda vännerslag.

Minusgrader, lussebullebakning, kola-tillverkning och i min värld nytillkomna polkabräcken. Glöggdrickning, ljuständning och julmusik strömmandes ut ur högtalarna. De klagande stämmorna vid hemska låtar hörde till och i sann masokistisk-jul-anda fick t o m The real group och Tommy Körberg vara med på playlistan. Allt åtnjöts sedan framför tv:n som visade den klassiska julkalendern Sunes jul. '
Resultat: Magknip, högt blodsocker och en lätt irritation över stöket, disken och den pågående jobbiga musiken = sann julstämning

Idag är det väder som om man skulle befinna sig i tråk-södrasverige. Regn, blåst o hemsk kyla.
Men första adventsdagen igår gör att jag överlever denna dag. Det är det julen är till för: december-ångestdämpande

Med tanke på nedanstående måste jag skryta lite

2009-11-24T10:42:00.002+01:00

Sen jag gick upp halv 8 (!!!) imorse har jag fått klart en hel del jobb plus en rest till skolan, dessutom har jag kunnat uppdatera mej nyhetsmässigt, ätit frukost och ändå haft en relativt mysig och lugn morgon. Det enda jag inte kunnat ordna är sömnen då ra, fast jag skulle kunna ta en powernap nu innan jag måste göra mej iordning för plugget kl 13...

Shit vad man som student är ovan vid sådant här liv! Hur fan klarade man gymnasiet egentligen? Och kommer man att överleva ett 8 - 17 jobb? Det e fan tveksamt

När man kommer på att man på ren rutin inte gör det som är bäst för en själv, typ jobbar när man bör, pluggar när man måste eller sover när d e natt

2009-11-24T09:01:00.001+01:00

tough shit

Att bara skriva och skriva och fortsätta att skriva om ens eget vardagsliv, är det så man ska göra?

2009-11-23T22:14:00.003+01:00

Nu ikväll iförd mina röda stövlar cyklade jag över (igenom? i?) världens (nästan iaf) största vattenpöl. Det var mörkt o kusligt, men samtidigt härligt och när det skvätte upp tusentals liter vatten över mina fötter som INTE blev blöta pep jag till på ett ganska töntigt sätt.

Jag gillar mina röda stövlar som mormor köpte till mig när hon var på besök här i somras. Dom har räddat mina fötter och förmodligen min näsa från förkylning x antal gånger denna höst! Underbart. Dessutom är det en himla härlig färg att ha på fötterna.

Nu är min ljusblå mössa färdigstickad. Mitt nya projekt är en vit halsduk som ska passa till, den är halvfärdig. Behöver ett nytt garnnystan men är pank så får vänta till i övermorgon med att köpa ett nytt. Vill ha ett nu!

Ett annat projekt jag har i lag är Sonic på Playstation2 med Malen. Hela helgen och dagens kväll har det skrikits, svärits (ja, jag skrev så först så då får det stå kvar), och vatt handsvett över den där lilla blå igelkotten(?). Kul som fan faktiskt.

Lite omstrukturering i livet. Jag gillar´t.

En gammal go´ing som fick mej att ramla tillbaka till när jag var 13 och inte än hade blivit så arg utan bara trevade lite

2009-11-22T18:38:00.002+01:00

Jag är inte längre arg, men trevandet fortsätter, precis som jag gjorde när jag var 13 men på kanske andra premisser. Dock tycker jag fortfarande att denna låten är bra. Jag är tyvärr ganska ensam om det.... Men det gör inget.

I'm not the one who made the world what it is today
I'm not the one who caused the problems started long ago
But now I deal with all the consequences that troubles our times
I carry on and never once have even questioned why

(yeah) I'm innocent
But the weight of the world is on my shoulders
(yeah) I'm innocent
But thet battles started are far from over

We're not the ones who leave the homeless in the streets at night
We're not the ones who've kept minorities and women down
Still we grow and then the problems they become our own
We carry on without even realizing why

(yeah) We're innocent
But the weight of the world is on our shoulders
(yeah) We're innocent
But thet battles started are far from over

We're not the ones whose pollution blackened our skies
And ruined our streams
We're not the ones who made the nuclear bombs
That threaten our lives
Wer'e not the ones who let the children starve in faraway lands
We're not the ones who made the streets unsafe to walk at night

And even if we try and not become so overwhelmed
And if we make some contribution to the plight we see
Still our descendants will inherit our mistakes of today
They'll suffer just the same as we and never wonder why

Gött o kunna bli lite töntigt glad ibland... Så jävla svennigt, grabbigt men sjukt fint

2009-11-20T10:13:00.003+01:00

Osså den amerikanska varianten... lite mer påkostad, lite större, lite mäktigare... som allt annat i det där landet då ra

Nu faller mörkret över stan, och Du går runt och sparkar löv; som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv

2009-11-19T15:51:00.002+01:00

Om exakt en månad bär det söderut, mot ursprungsstaden, föräldrar och julstök.
Ett kort stopp kommer att äga rum i Göteborg ett dygn för Eddie Izzard, Mathilda-och-inspektion-av-magen-besök och förhoppningsvis en kram med Elof.

Jag längtar, men inte alls så extremt och panikartat som tidigare år. Mer på ett annat sätt. Mer intensivt kanske. Mer pågrund av att jag saknar personerna, mindre av att jag vill komma härifrån och är trött på mörkret. Knappt alls därför faktiskt. Det ser jag som mycket positivt.

Gårdagen

2009-11-19T13:57:00.002+01:00

Gick upp halv 6 på morron. Mörkt, regnigt, tyst.
Det är nått förbannat mysigt över att gå upp i en lägenhet tidigt på morron när någon annan fortfarande sover i den, koka sig en kopp te och äta sin rostade macka i ett burrigt höstmörker.

Gick genom stan till busstation för att ta mig till Lycksele. På vägen kikade jag in i folks hem. Ja, jag erkänner att jag var en sån där obehaglig fönstergluttare, men jag kunde inte låta bli! Där det var tänt såg jag in i varma hemtrevliga kök. Ibland såg jag folk som sömnigt gick omkring, o ibland satt de vid sina köksbord och åt frukost.

Sittandes på bussen som tog mej rakt in i inlandet, norrland. Mörkt, regnigt men med en känsla av välbefinnande. Längs den kroka lilla vägen dök det ibland upp små stugområden med fina gamla hus. Även där lös det hemtrevligt i vissa fönster. I mina öron hade jag radio med Morgonpasset i P3, och det kändes nästan som att jag skulle kunna gå in i vilket hus som helst, bli varmt välkomnad och direkt känna mig som hemma. Jag kände mig som en vardagsspion som inte riktigt passade in i det samhälle jag befann mig i.

Mörker, regn och rusk, tidig morgon och en helt vanlig onsdag kan ibland vara det härligaste som finns.

En bild säger mer än 1000 jävliga ord

2009-11-17T15:10:00.001+01:00

10 orsaker att hata mig

2009-11-17T08:42:00.002+01:00

Livet just nu består av en jävla massa stress. Mest på grund av att:

1) Jag är dålig på att disponera min tid
2) Inte gör det jag ska när jag faktiskt har tid
3) Ibland slutar att bry mej och därför gör roligare saker istället
4) Ibland gör tonårsrevolt all over again mot ingen och mej själv eftersom det är enda sättet jag lärt mej hur man säger "jag pallar inte låt mej vaaaaa!!"
5) Jobbet är roligare än skolan
6) Jag är skoltrött
7) Lärarna i skolan mest hittar på lite uppgifter vi ska göra som makes no sense och därför känns helt meningslösa även för sin egen skull
8) Hösten har kommit med regn till Umeå nu när man fan behöver snön, jävla piss mörker
9) Jag vaknar 5 varje morgon pga att jag är stressad och får för mej att jag behöver jobba. Igår natt t ex trodde jag att jag inlett ett sammarbete med Ungdomsstyrelsen, så då låg jag i 1½ timme från kl 5 och gjorde upp en projektplan i huvudet. *psyket nästa*
10) Jag hellre sitter och gör sådana här listor än tar mig till skolan och får skiten undanstökat. Eh, hjälp

Ikväll!! Tonight is the night...igen, tjihooo

2009-11-13T17:18:00.005+01:00

Annat datum på bilden, samma energi ikväll!

Ditt namn för en god sak

2009-11-11T10:06:00.002+01:00

Skriv på namninsamlingen för att stoppa beslutet om att ta bort replokalerna från Hamnmagasinet i Umeå!

Umeås fantastiska, breda och imponerande musikscen beror på de satsningar man tidigare gjort från ideellt håll i stna. Nu vill politikerna ta bort detta och kommer därmed även att förstöra en stor del av Umeås så viktiga själ.

Så: Skriv på HÄR! Eller gå med i facebookgruppen HÄR!

Tillsammans kan vi göra skillnad!

Allt är i vanlig ordning

2009-11-10T15:58:00.002+01:00

PANIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIK
stress
hets
ångest
men sitter o har det småtrevligt me Linnan medan man gör inget särskilt och speciellt inte det man borde.
Magen kommer inte fixa denna veckan. Men det är lugnt. Då är allt som det ska va. Åt helvete, men under organiserat jävla kaos, minus organiserat då ra.

jag vet vad jag behöver få, men inte fan kan man be om det haha, eller kan man?
Ja, om man sväljer all stolthet och vågar jump from a cliff utan att faktiskt bry sig om det är stenhård skam där nere eller kanske en varm o mjuk madrass man skulle hamna på. hmmmmmm

Jä jä

Back to stirrandet av skärm där orden ständigt fastnar eller blir dåligt formulerade.
Tjo!

gråter tyst & långsamt framför datorn

2009-11-04T18:38:00.001+01:00

Det här.... vad säger man om det här? ARTIKELLÄNK

Möjligtvis corny, men det bevisar väl bara än mer hur förbaskat bra det är

2009-11-04T17:56:00.002+01:00

Så sjukt bra

Och så sjukt sant

Och så sitter man här då, igen. Haha, fan vad fascinerande

Först skratt för att sedan få ett plötsligt svettningsanfall

2009-11-03T09:49:00.003+01:00

Jag råkade ramla in på den här bilden:

Först fnissade jag åt den härliga nivån på stavningen (ja, det är dåligt att skratta åt någon som inte kan stava, och speciellt när man själv inte är helt 100 på stavning...) och kände mej mycket bättre än SD-idioterna.

Sen såg jag vad det egentligen står. All publicitet är bra publicitet.
En skakning i kroppen och en plötslig kallsvettning gjorde mej illamående. Dom har ju rätt i det.

Fan helvetes jävlar jag tror det kommer att gå bra för dom i nästa val. Och det gör mej så fruktansvärt illa till mods att jag inte klarar av att tänka på det. Men kan självklart inte låta bli....

Hoppsan Kerstin

2009-10-27T12:29:00.003+01:00

Höstmörkret har nu kommit till Umeå på allvar och ögonen börjar gå i kors under föreläsningar, när man läser viktiga böcker eller verkligen MÅSTE vara vaken och koncentrerad.
Alla andra timmar på dygnet är det inga som helst problem att hålla sig vaken och allert. Alltså är ögon-i-kors-syndromet endast psykiskt. Som all annan skit.

Men trots mörkret, trots trötthet och trots en viss depressionsomfamningsmöjlighet är jag vid god vigör. Ja, jag skulle faktiskt vilja säga att jag är på ett ganska gott humör. Misstänksamheten mot detta sprider sig, självklart. Men jag har än inte hitta fallgropen. Den kommer när den kommer. Som vanligt.

Snart november. Det borde vara annorlunda. På alla sätt

Att erkänna eller inte erkänna är aldrig en fråga

2009-10-22T13:20:00.002+02:00

Det hände precis en sån där grej som man antingen aldrig berättar för någon för att slippa skämmas, eller som man berättar för alla för att bearbeta det.

Jag väljer nummer 2.

Kom precis på mej själv med att stå hängande över brödrosten, stirrandes på mackan som var mellan de glödande stängerna nere i maskinen och viskade (med bebis-stämma) först tyst "mackissen?"... väntade lite o ökade i styrka "mackissääään?"... o ropade sedan, fortfarande med bebis-stämma "MASKISSÄÄÄÄÄN??!!" Kom sedan på vad jag gjorde så gick o satte mej vid datorn istället.

Kom och hjälp mej

Stog och diska då detta citat for genom huvudet

2009-10-21T18:39:00.002+02:00

"Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter"

Dep.re.ssiioooooooooooooooooooon!

Att dricka 4 liter vatten i panik eftersom man inte kan göra annat

2009-10-21T16:53:00.002+02:00

Ja herre ge va jävla trött ja e i hövve nu!

Jobbar på min rapport till Nordmalings kommun.. Och den innefattar siffror.. SIFFROR!! Jag har fan inte använt mej av siffror, procent och stapeldiagram sen jag gick i gymnasiet.. Nästan. Hade en liten tillfällig sinnesförvirring under ett Ica-projekt för ett år sen, men då var det andra som gjorde stapeldiagrammen! Detta är insane!

Det kommer säkert bli bra i slutändan, e bara så jävla jobbigt att skriva nått som man inte riktigt vet vad det ska utmynna i. jag vet alltså inte riktigt vad det är beställaren vill ha!? Det jag skrivit, eller har den haft en helt annan idé i huvudet och kommer därför nu att bli besviken på mej o mitt jobb? Hoppas nischt

Jag e hungrig, trött, har ont i ögonen och känner av min magsyra eftersom jag vatt sjuuuukt stressad senaste veckan. Inte braow.

Time to slappna av lite kanske... Kan jag göra mer på rapporten idag? Jag tror faktiskt inte det.. Eller, säkert, mer kan man alltid göra. Frågan är om det kommer göra hela saken bättre eller sämre. Me don´t know

Och åter igen har jag strukturerat upp mitt huvud o funderingar genom bloggen. Alltså betyder det att ett fåtal stackare kommer att sitta o läsa om ingenting men allt för mej. Eh, sorry.

Realist javisst, men ibland måste man leva i förnekelse

2009-10-19T21:37:00.003+02:00

I en stressad och pressad situation, en helvetesvecka för att tala klarspråk, känner jag harmoni och ett välmående jag knappt minns.
Det är liksom okej att vissa saker är skit. Det finns ju en hel del som är bra.

Äckligt positiv.
Huvva, vars ska detta sluta?

Där ser man...

2009-10-18T18:44:00.003+02:00

Jag fick frågan precis på msn av en vän hur det är med mej. Jag svarade:

jo tack, det är stressigt, mycket å göra men ganska fint...
det är vackert i Ume nu me alla löv, kylan, frosten och mössorna på folks huvuden. Så jag är hyffsat lycklig.
Kall o torr höst. Bra grejer. Låter löven som ligger på marken att fortsätta vara torra så de prasslar när man sparkar runt i dom.. det gillar jag skarpt

Det måste ju betyda att livet är ganska bra just nu... tänker jag...

Att smågråta framför datorn en söndagkväll av en fin anledning

2009-10-18T18:00:00.002+02:00

DN-artikel

Tonight is gånna be de night aj will remeeemböö

2009-10-16T12:46:00.003+02:00

Yes. Jag e på grymt bra humör idag. Jag gillar´t. Jag e i stort sett helt frisk. Och nu ska jag in till stan för o köpa en låda vin till mej, emma o förhoppningsvis elfoffo och allt vad eftertanke och förtanke är ska försvinna ur mitt huvud och jag ska bara göra göra göra göra!!! tjihooooo

Förresten, igår fick jag lära mej att bokstaven å är ett a med ett liiiitet gulligt o ovanför. Skulle kunna vara veckans sötaste kunskap.

Fanzy frajday!!!!

Hur hetero är din spotifylista?

2009-10-15T22:54:00.004+02:00

Ja det frågar sig Stockholm Pride hemsidan.

Bara det att dom frågar hur hetero den är och inte homo signalerar för mej ett normtänk. Att de som testar kommer att vara mest hetero, näst efter det möjligtvis homo.

Och inte nog med detta. Dessutom är namnen du behöver ha på din playlist för att förtjäna några som helst homo-poäng sådana som Timberlake, michael jackson, Robyn & Kylie Minouge. Skit bra musik alltså!

Ellööööööör

Nja, inte riktigt va enligt mej. Och då måste jag ju vara totalt hetero uppenbarligen.
Och ja, jag förstår precis som alla andra (eller, haha just det, inte alla människor utan humor...) att det är en himla massa procent av ironi bakom denna kampanj och att det förmodligen mest är för att locka folk till deras hemsida som Pride gjort detta.
Men fy helvete va misslyckat i så fall!!

Vill man verkligen anspela än mer på både hetero- och homonormen än vad som redan görs? Känner man att vägen att gå för att finna stöd hos de personer som befinner sig utanför sin redan tajta klick där man har stöd är genom att säga det som folk redan tror sig veta? Jag är skeptisk.
Att jag är den som säger följande är ganska talande om man känner mej:
Man ska aldrig, och då menar jag A.L.D.R.I.G. förutsätta att personer förstår ironi, att de är så medvetna om ens bakomliggande tanke att de med ett fniss kommer att lägga till sin spellista för att se hur bögis eller flatig den är, och sen tänka "haha, ja va roligt, då ´vet´ jag det liksom! haha, ja dom e för roliga dom där. Heja heja"
För folk som e dum i huvvet kommer inte att tänka så. Och folk e dum i huvvet. Det förstår man om man bara befinner sig utanför dörren en helt vanlig dag i mer än 2 timmar och pratar lite slöstrött me nån man inte känner. Eller med nån man känner. Det funkar med.

Ja, aj aj aj sthlm Pride. Det finns fan ingen Pride alls i detta. Jag e lessen.

Och för dej som vill kolla, tihi, hur hetero du är, fniss, kolla in den här hemsidan. För övrigt var jag med min playlist 100% hetero. Tack, då vet jag det till nästa gång jag går ut på krogen. Så slipper jag få identitetskris och börja fundera (ehh, appropå bloggens innehåll kanske jag ska flagga här *ironi ironi ironi*!!). Musiken är, som alla vet, ens gud om man nu inte har nån av de stora 5 religioneran i världen.
Pöss o haj

En hjärna som börjar bli frisk och därför är på högvarv... were will it end?

2009-10-15T20:54:00.003+02:00

Har suttit i eftermiddag och nu på kvällen och tittat på när Fredrik Lindström far runt i Sverige och kollar på dialektmysterier. Jag blir lycklig av sånna program.

Dessutom blir jag nyfiken och en himla massa funderingar börjar ticka o tacka i hjärnan. Speciellt när en av tanterna från gnällbältet sa "De där tyckte sig va lite finare, lite förmer, och ville därför inte umgås. Så kom det sig att de här två byarna aldrig träffades eller tyckte om varann".
Fy bövelen va intressant! Undra om det är därför det ser ut så i byarna häromkring, att det ligger en massa historiskt gnabb o trams bakom alla dagens fejder, så nu vet man inte ens längre varför man inte gillar varann.. Det bara är så eftersom det alltid varit så och eftersom man blivit uppfostrad te å tycka så.

Iiiiiiinterestiiiing

Kan en kulturanalytiker som egentligen inte kan direkt det här med dialekter och grejer börja luska i sånt där? Jaaa, vafö inte?
Kul o se vart D-uppsatsen kommer att sluta. Jag e fan pepp på att börja skriva den snart! Ska bara komma på för vem ja ska skriva den, var jag ska göra fältstudie och vad den ska handla om... Piece of cake

höhö

Aouch

2009-10-15T14:42:00.002+02:00

Läste nyssen:

If I died today, would there be anything you wish you had said to me?

Sånt man inte vill tänka på men ibland gör ändå.
Kan vara bra att fundera på, kan även vara destruktivt som attan.

Allt jag ville just nu. Tjaow!

En sån där knäpp dag då man inte riktigt vet nått alls

2009-10-15T12:22:00.003+02:00

idag önskar jag att jag hade magisk kraft så att alla mina önskningar och befallningar skulle gå i uppfyllelse. Och inte på ett "då hade jag köpt en helt ny garderob och SEN gjort världsfred"-sätt utan mer....:

Jag hade samlat alla personer jag mötte och stötte mej med när jag var en sämre (eller, inte sämre kanske, bara en annan och svagare) emma än vad jag är idag.

Jag hade tackat vissa personer för deras tid och engagemang i mitt liv, vissa hade jag bett om ursäkt till och andra hade jag skällt ut. Fast de flesta hade jag nog tackat ändå.. Jag har funderat de senaste dagarna på alla snubbar som varit mina nära vänner som jag plötsligt blivit blixtförälskad i och sedan lagt all skuld och skam på dom och deras val och beteenden.

Jag har funderat på alla vänner och ovänner (som i icke vänner men inte ovänner som i "jag gillar inte dej") vars liv jag har tvingat mej in i, eftersom jag i stundens hetta ansett att det ska ha legat i deras intresse att faktiskt vara med mej och vilja veta vad jag tycker om saker och ting.

Jag hade bett om ursäkt för alla de gånger då jag på fester blivit ledsen bara för att jag har alkohol i kroppen och ett sorgset sinne som jag måste dela med mej av, och därför helt enkelt bara i just den stunden försökt att hitta varför jag är ledsen och då egentligen hittat på nått som passade precis då... Alltså inte direkt sant. Mycket för att få uppmärksamhet men mest för att jag inte haft möjlighet att hantera vad kroppen har försökt att säga.

En sån dag är det idag. Och det är bara lunch.
Att vara sjuk gör en småsnyftig och lättmanipulerad. Kul att gå till hjärnskrynklaren idag haha.
Och appropå det... Det är så roligt att folk i allmänhet blir obekväma av att jag säger att jag går hos en terapeut. Många anser eller har lärt sig att det ska vara nått skamligt, något man hyschar om och som man har för sig själv.
Nischt I say
Jag berättar ju inte för folk i allmänhet vad det är jag o min skrynklare pratar om, inte ens de allra närmsta vet allt, för de ska inte veta allt.
Men faktumet att jag går dit är nått vem som helst kan få veta. Intressant vilka ämnen som gör folk obekväma. Och vad anledningen egentligen är.

Ja, jag är en HYSTERIKA
uj uj uj

Booooooooooooooooooooooooooom chackallack

2009-10-14T20:18:00.004+02:00

Min hjärna väger obehagliga 40 kg. Mina ögon svinsvider i dubbel bemärkelse och min kropp skriker "soooov men stanna vaken, sitt uppe men gå o lägg dej, läs men det pallar du inte så glo på tv vilket gör ont i dina ögon!!"

Fucking hell

Och jag e så sjukt less på att tycka synd om mej själv efter alla dessa veckor. Men what to do? DET ÄR JU SJUKT SYND OM MEJ!
Och dessutom ska ja till hjärnskrynklaren imorgon, så då kommer verkligen hela kroppen vara fucked.

Tjihoooooooooooooooooo

Life is beautiful

Jävla skitkropp som inte kan vara 100% bra

2009-10-14T10:54:00.003+02:00

I måndags var det FREEEDOOOOOM!!! Då tog jag av skenan på armen. Den blev bedömd som frisk (av en jävligt osäker läkare som gjorde o gör mej orolig, men lev i förnekelse!!) och jag fick lite övningar för armen... som gör ont... eftersom jag inte kan räta ut den över huvudtaget. Spexigt.

Men, igår började då en annan del av kroppen såklart att krångla.. Man får ju inte vara helt frisk, näj näj näj, tänk om livet kunde få vara så där himla bra ibland. Huvva, vad skulle man då hitta på liksom?

Nä, självklart blev halsen igår tjockare och tjockare, ögonen mer och mer ömma och huvudet mer och mer sepä.

Idag är det kalas hos mej. Emma kommer hit för o fix o trix. Spännande. Hoppas det funkar trots knäppt huvud och en influensa-dum-känsla i kroppen. Helvete, svinis 4-real eller vanlig flunsa? Återstår att se.

Jag visste det

Se hela, så sjukt snyggt

2009-10-14T10:53:00.000+02:00

Allvarligt men ändå på skoj. Avgör själv

2009-10-09T09:34:00.003+02:00

Häromdagen fick jag reda på att man har lyckats få två hon-djur att bli gravida tillsammans... Det räckte alltså med två kvinnogener för att skapa en bebis.

Snart behövs inte mannen nå mer. Inte biologiskt sett iaf.

Framtiden är nått spännande

Rosor på kinden och solsken i blick. Intalande positivt

2009-10-06T11:26:00.004+02:00

Jobba jobba jooåååbba

Jag sitter här på kommunhuset och känner hur cashen rullar in. typ. inte alls, men ändå. Jag ignorerar det faktum att jag imorgon har ett litteratur seminarium som jag inte kommer att hinna läsa nästan nått till.. Glöm glöm glöm. Istället låter jag den här dagen gå till intervjuer som jag får BETALT för o göra (helt sjukt! inte men ändå) och sammanställa en massa statistik (hata, hata, hata statistik!).

Det är skit fint väder ute! Och snorkallt.

Var tvungen att gå hemifrån halv 8 imorse för o hinna me bussen hit, och då var det is på pölarna, frostiga löv och isklädda bilar. Jag hade inga vantar o var utan mössa. Dumt. Men solen sken varmt! Och jag tänkte istället på att jag idag får uppleva ungefär 2½ timme fler soltimmar än va ja hade fått om jag fått ställa klockan som vanligt. Gött

Keep it positive

Nu är det 30 min kvar tills nästa informant kommer. Ska kolla igenom frågorna som alltid kan förbättras. Haj